Det var en sån galen dag igår. En crazy day bland många andra.

Räven raskar över redaktionen och om det är nån som undrar så är Räven spysjuka (men jag hade Räven förra vecka så jag slipper, men andra var drabbade igår så mycket kan jag säga utan att bryta mot någon sjukhussekretess).

Blogghataren satt bredvid mig och suckade och sa till alla som kom förbi att Helena har fått en spruta och är stressad och kan inte prata.

Och några timmar försenade skulle vi sedan ut och springa i skogen. Det var min nygamla kollega och vän Smedis som hade den briljanta idén.

Alltså det var briljant tidigare i veckan.

Och nu efteråt är det ju fullständigt lysande. Men när det är en crazy day så har man förstås glömt halva cat suiten och man får åka hem och sedan ut i skogen och hela dagen bara rinner iväg och jag kör hela tiden mot gult. Och det kändes som att det var det jag hade gjort hela dagen.

Men sen sprang vi och tog ikapp allt vi missat. Det blev ungefär fem år på en mil. Det hann bli mörkt. Som tur var hann det inte också bli ljust.