Det lät nästan som ett skämt: Playboy finns som taltidning.

Men varför inte. Med tanke på herrtidningsläsarna som hävdar att de läser tidningarna ”för att det är så bra texter” i dem?

Men sorry, dudes, det håller inte.
Inte ens taltidningsprenumeranterna vill ju vara utan bilderna!

Sedan många år spelar en ideell organisation i Texas, USA, in och sänder ett antal tidskrifter och tidningar till sina prenumeranter. Däribland Playboy.

Så här kan det låta när Suzi Hanks, intervjuade i NY Daily News, läser in ett nummer och kommer till mittuppslaget:

”Hon är latinamerikan, brunett med mörka chokladbruna ögon. Hon har långt lockigt brunt hår. På den första bilden sitter hon i vatten. Hon har ett stort leende på läpparna, rossa läppstift. Hon har en lite tatuering strax ovanför gropen i korsryggen vilken verkar något slags tribal tatuering. Den är röd. Hennes ben är liksom korsade”

Och hon fortsätter:
”Bakom hennes axel, nedanför hennes arm, kan man se hennes bröst sticka ut… Hon har inga märken av bikinin. Hon har inget nagellack eller smycken eller baddräkt eller någonting annat på sig.” 

Suzi Hanks säger till NY Daily News att det alls inte är tråkigt att sitta och beskriva bilderna.
– Alla är olika. Var och en är som en liten snöflinga.

En blindskriftsversion av Playboy har funnits i decennier. Men där återges bara texterna.

taltidningen har 3000 prenumeranter. En av dem är 67-årige Bob Bartlett som för NY Daily News berättar att han blev blind 1981. Dessförinnan hade han varit en trogen Playboy-läsare.

– Det är mitt favoritprogram. En del tycker att det är snusk. Det är det inte. Det hjälper mig att hänga med i populärkulturen, säger han.