Det finns människor som börjar varje ny utsaga med ”jag vet inte, men…”.
Och så kommer det kanske en välgrundad åsikt eller faktakollad uppgift, men nånstans inom oss har vi ändå sorterat in det som sägs i facket pladder med högst oklar sanningshalt.

Och så finns det människor som uttalar sig tvärsäkert. Och som till och med kan tala om hur tvärsäkert.

Leif GW Persson, till exempel, har rätt i 8 fall av 10. Och tycker att det är en stor nåd när han har fel (alltså i 2 av 10 fall).

Och nu försöker jag inte ta ned en uppblåst gubbe, utan jag tycker verkligen att det är skönt med folk som vet hur rätt de har och till och med kan berätta det. På allvar. De är liksom människor att luta sig emot när helyllegolfare bedrar sina fruar och yttrandefrihetens jesus-gestalt anklagas för att ta sig för stora friheter.

Tänk om alla kunde vara försedda med etiketter som avslöjar vilket hit rate man har på sanningen.

Så kunde vi gå omkring som sandwich-gubbar. Otympligt, men man slipper prata i onödan med folk som inte vet vad de pratar om. Och alla rättegångar, bara tjoff tjoff tjoff, man vet ju vem som ljuger så det behöver inte snackas så himla mycket.