Det var längesen jag gjorde en backup på min telefon. Tänkte jag i helgen.

I morse när jag kom till jobbet var telefonen efter två samtal på vägen liksom urladdad. Eller rättare sagt livlös.

Det blev en tur till SERVICEDESK (Jag känner mig ff inte bekväm med benämningen.) där telefonen fick diagnosen död.

– Men jag BEHÖVER den! skrek jag.

– Vi har en lista på folk som behöver telefon, vi får sätta upp dig på den.

– Men jag BEHÖVER den! skrek jag.

– Förresten du får en ny telefon.

– NEEEEEJ! skrek jag.

– Jo, sa servicedesk.

– Men mina bilder! Mina telefonnummer! Mina anteckningar! Mina sms! 

– Var det längesen du gjorde backup?

Då slutade jag skrika.