Jag skulle bara gå tre steg och hämta två pappmuggar med kaffe.
Med en hårmån hann en okänd dam före.
Och jag väntade snällt på min tur.
Tills jag insåg att damen tänkte ta kaffe till halva personalmatsalen. Det kom till och med två medhjälpare och hjälpte henne att langa ut kaffe.

Ett oskick om ni frågar mig. För man behöver inte vara matematiker som jag för att räkna ut att det inte skulle räcka till Cavalli och mig.

Så jag började någon slags uppvisning, tonsatt av höga suckar, för att påkalla uppmärksamhet.
Men det hjälpte inte.

– Vilket kroppsspråk! hojtade Cavalli varpå hon tog muggarna och gick resolut fram, tog kaffe och kom tillbaka.

Ah, så ska en kaffemugg fyllas.