Läsekretsen har reagerat på detta.
För er som inte orkar klicka på länken kan jag berätta att det är Aftonbladet Shop som säljer Fars dags-presenter; förutom t-shirtar och strumpor med ”Jag är +++++”, kan man välja mellan kockkniv, grill, fotbolls-dvd:er, skruvdragare och tiger/svärdsåg. Med mera.
En multitång + kniv, också.

Jag vet inte riktigt vad läsekretsen är kritisk mot. Men det är ju väldigt fördomsfullt att män förväntas önska sig skruvdragare.
Å andra sidan kanske dessa även kommer marknadsföras som Mors dagspresenter om ett halv år.
Vilket jag hoppas.
Jag behöver verkligen en multitång + kniv.

Eller så kanske man tycker det är konstigt att det bara finns fem plus-tröjor att beställa.
Det kanske vore på sin plats med lite två- och treplus-tröjor också.

Men detta är ju fantastiskt obegripligt.
Att lagstifta bort Jante.

Roligt att det kommer från några moderater. Dom brukar ju tycka att dom är så frihetliga och emot statlig intervention i onödan.

Men statlig intervention i folks tankar och känslor kanske är nödvändigt.
Helt enkelt förbjuda människor att känna sig sämre än någon annan. Kriminalisera dålig självkänsla.

Då blir det typ så här:

1. Det är förbjudet att tro att du inte är något. 
2. Det är förbjudet att tro att du inte är lika god som vi. 
3. Det är förbjudet att tro att du är inte klokare än vi. 
4. Det är förbjudet att inbilla dig att du inte är bättre än vi. 
5. Det är förbjudet att tro att du inte vet mer än vi. 
6. Det är förbjudet att tro att du inte är förmer än vi. 
7. Det är förbjudet att tro att du inte duger till något. 
8. Det är förbjudet att inte skratta åt oss. 
9. Det är förbjudet att inte tro att någon bryr sig om dig. 
10. Det är förbjudet att tro att du inte kan lära oss något 

På Alla Helgons Dag hamnade vi på en gudstjänst.
Kors i taket.
Eller… kors därframme på väggen, rättare sagt.
Fast ett väldigt modernt krucifix var det i just den här kyrkan.
Inget synbart lidande, faktiskt.

Egentligen skulle vi bara inspektera byggmaterialet.
Men det var en musikgudstjänst så vi lyssnade lite innan vi smög ut.

Och sen kom jag på imorse att det kanske är bra att blogga om att man varit i kyrkan.
Så ifall jag nån gång diskuterar min spränghuvudvärk över telefon och råkar vara avslyssnad så vet polisen i Göteborg att jag egentligen är en god kristen (nåja).

Men mer allvarligt talat, om ni har vägarna förbi Markuskyrkan i Björkhagen så är den värd ett besök.

Titta, Mysia skriver UT.

Annars tycker hon att det är sånt 1800-talsmänniskor som jag ägnar sig åt. Förstör träd. Etc etc.

Och pappersalmanackor – bah! Men på lunchen idag drog Cavalli snabbast. Fram ur handväskan kom en jätte-planner för skrivbord medan Mysia fumlade med sin Iphone.

Men men. Här togs hon i alla fall på bar gärning.

– Jag skulle läsa en artikel uppe på nian. Och min Iphone är fucked up. Annars hade jag läst den där. Jag är från the future, ni är från medeltiden, förstår du? kommenterar hon dagens klavertramp.

Man lär sig så många nya ord när man läser engelska tabloider.

Frumpy, läser jag idag.

Frump kan Google översätta och det betyder – ’trist kvinna’.

– Men det går ju inte. Det är en motsägelse, säger Bok-C, på hugget idag.

PS. Skriver man in trist man och översätter till engelska får man det mer prosaiska svaret boring man.

Chefen fyller år och har fått blommor. Finns bara ett litet problem: hon vet inte vem hon ska tacka.

Någon som känner ”H”…?

Här läggs pannan i djupa veck. Vi tycker att det är male handwriting, i alla fall.

– Han är ju ganska humoristisk, säger Emma.

– Ja, men det är dyr humor, säger Chefen.

Alla tips mottages tacksamt. Och upplysningar som leder till att problemet löses belönas. Kanske.

Dag ett finns det godis så man kan pleasa alla som ringer på. Alla är ändå inte nöjda.

– Jag gillar inte lakrits!

Dag två tar mina barn ur sina lördagsgodispåsar och ger bort. Snällt.

Dag tre är det slut på godis. Det blir frukt istället. Inte så populärt.

– Det går bra med pengar också, säger en unge.

En av kvällarna springer jag. I slutet av min runda kliver tre tonårskillar ut genom grinden till en trädgård och ställer sig så jag tvingas stanna upp.

– Bys eller godis! säger en av killarna.

– Mäh, va tror du… flämtar jag förvånat.

– Ååkej…. säger han hotfullt och tar ett steg mot mig.

Jag rundar dem och börjar springa hemåt. Fort. Med hjärtat bultande.
Det är raksträcka hela sista biten. Förbi burgna hus med dignande trädgårdar och suvar på uppfarterna. Ljus i fönstren och pumpor på trappen. Man vill ju vara en early adopter. Och att det ska va som i Amerikat.

Och hjärtat bultar av vrede.
Mot alla som uppfostrar barn till att man inte bara kan få allt utan att man ska ha allt.

Alla borde växa upp i valfri miljonprogramsförort och lära sig att livet är inte ett glossy livsstilsmagasin. Lära sig vett och respekt. Och att inte gnälla så jävla mycket.
Sedan kan de få flytta vidare mot trädgårdar och studsmattor och hela härligheten.
Alla dom där totalt icke-unika saker som vi alla förenas i längtan efter. 

Att vara född med silversked i mun kan inte vara nyttigt. Inte nån jävla dag på hela veckan.

I morse låg det bananer på gräset utanför min dörr. Vilket gav mig – som sliter med att ens hinna med att handla mat till familjen – en lysande idé.

Nästa år ska jag gå och ringa på dörrarna och säga:

– Bus eller hemhjälp!

Den som inte åker och handlar åt mig eller städar mitt hem får en bomb inslängd i sitt fina hem.

Happy Halloween, alla. Vi ses nästa år!