Jag vet inte hur det låter på 20-årsfester men kanske:
– Mäh, haru ingen Ipad? Hur ska du då kunna blogga. Och msna. Och twittra. Och fejsbooka! 

På 30-årsfester peakar folks borgerlighet. Just i Stockholm är då det absolut viktigaste att BO på ett kreddigt ställe:
– Nämensåatte. Köpte ny kåk häromdan.
– Guud så najs. Vardå?
– I Dingdingstad. Bara 6 millar. Joråsåatte. Å vet du, ja skrev de i min fejsbookuppdatering och då visade det sig att Adam Alsing och Petter och Björn Ranelid och Svenne Banan bor på samma gata!
– MÄH!
– Joråsåatte. Och barnen på dagis, kändisungar hela högen. Höhöhö.
– Cooooolt. 

På 40-årsfest. 
– Hörrni… det här med (viskar) Twitter… Håller ni på med det…?
– Ehhhh…. faktiskt inte. Det verkar… (viskar) svårt. Asså fejsbook räcker för mig.
– Mmm. Har testat. Men… Det är… lite… (viskar) opersonligt. Lite… marknaden i Marrakech, alla bara skriker… Man hör liksom inget… för sorlet…

Angående 50- och 60-årsfester ber jag att få återkomma. Men 70-årsfester:
– Jo, farbror X, du kan läsa mina artiklar på internet.
– VA?
– I-N-T-E-R-N-E-T!!!
– Nej, jag har inte fått efterrätt.