Charmen med årstidernas växlingar bla bla bla.
Men tänk vad mycket tid och tankekraft man skulle frigöra om man inte hela tiden gick omkring och observerade väder och vind.

Min kompis som bodde i Kina ett år berättade att där diskuterade man aldrig vädret. När det regnade så regnade det ihållande, sedan slutade det. Man behövde inte luta sig ut genom fönstret, ”känns det inte som att regnet hänger i luften, eller va, nä kanske ändå inte”.  Antingen var det regn eller inte regn. 

Här håller vi på med vår centrallyrik.
”Ångan står som en kvast ur munnen när jag kliver av pendeltåget.”
Halkan blir en andligt tillstånd. 

För att inte tala om hur det blir när det blir vår och knoppar brister och weltschmerz och hormoner som dansar polka och hej och hå.

Inte för att jag vet vad jag skulle tänka på om jag slapp tänka på att jag fryser om jeansen men är varm om min lila dunjacka.
Eller vad folk skulle göra för statusuppdateringar om dom inte kunde skälla på/hylla vädret. 

Men något kanske man skulle komma på.