En gång på dinosauriernas tid – trias, jura eller 80-talet, jag minns ej så noga – kände jag människor som tyckte att personnummer var den mest idiotiska uppfinningen och något helt meningslöst och integritetskränkande.
Då fanns frihetsivrarna i moderaternas ungdomsparti och en utbrytargrupp till höger om dem.

På den tiden tyckte jag att personnummer ändå var ganska harmlöst.
Jag kände mig inte förföljd av staten.
Jag tänkte att det fanns uppsidor som att studiemedel betalades ut till rätt student och att rätt sjukling blev opererad på sjukhuset.

Vi läste George Orwell på gymnasiet och rös.

Idag häpnar jag över hur vi gladeligen låter oss registreras och övervakas.
Det är som att folk vill bli övervakade.
Som övergivna barn som i brist på kärlek hellre får skäll.

Och där kameror och pin-koder lämnar ett mellanrum, där fyller folk ut med att på nätet meddela vad de gör och vad de tycker och var de befinner sig.

Och sedan tror de tydligen på riktigt att det finns en Storebror som sitter och noterar att de checkar in på Ica Maxi och GILLAR Kundkraft.
När en man spränger sig på Bryggargatan får Säpo ideligen frågan om varför i hela fridens namn de inte hade koll på den här mannen. Han fanns ju på Facebook.

Och nu jag fortsätter att bli förbryllad. Nytt moderat förslag: förbjud smygfotografering.
Detta förbryllar mig.
Och det skakar min världsbild att ingen liksom ryter till.

Här kränker jag diverse besökare på Pressklubben. Bara så. Snart förbjudet.