Nu, förstår ni, har jag varit hemma i flera veckor.
Jag har då och då gjort små avstickare till Berns, till Sälen, till skridskoisar i mina hoods och till Coop fucking Forum.
Jag har träffat familj grannar granar barnen barnens vänner barnens vänners föräldrar ex-grannar och finska tanten som har serveringen vid skridskoisen och aldrig har växel på min femhundring som jag har gått omkring med i flera veckor utan att bli av med.

Eftersom Bluetooth är ett tjuv å rackar-spel där man alltid förlorar, och jag inte orkar gå upp för trappan och dra igång den stationära grejen som är något av datorernas Zetor, så har jag bara använt mig av min Iphone.
Och då tröttnar man ju.
Den är så 2009.
Dessutom får man mejl från folk som under sin signatur har det försmädliga Skickat från min Ipad.
Då tröttnar man ännu mer.

Men nu sitter jag här vid Zetor och gör några festliga upptäckter.

Folk har upptäckt och tröttnat på att checka in på olika ställen via facebook.
No kidding. Jag tröttnade innan jag upptäckte det. Ha-ha!

Westman påstår plötsligt att han inte alls hör till det surdegsbakande samhällsskiktet.

Vår glada afton på Kvarnen har gett upphov till minst två briljanta teckningar (Ja, jag vet, det heter något annat men jag kommer inte på, serierutor hetter det när jag var liten och man läste GP där Hegerfors brorsa alltid ritade en rolig (?) PS-ruta. Typ såna. Fast bättre.) och minst ett blogginlägg som får mig att be till Gud att jag inte var inblandad i den replikväxlingen. Men den klingar lite bekant.

Imorgon får jag äntligen börja jobba.
Bok-Cessan och jag har planerat Grand Opening Lunch imorgon.
Ni som läser detta kan lämna matlådan hemma.

Jag misstänker att det inte är några problem att bli av med femhundringen i City.
Ciiiiittttttyyyyyyy.
Heja.