Pendlarlivet har hittills varit en besvikelse.
Inga dramer på pendeltåget, inga solskenshistorier på bussen, inga oväntade möten på perrongen.
Det är tyst och stilla och inget magiskt händer.
Knappt ens ett signalfel.
Bara bussar som kommer för tidigt.

Men – igår – hände det.
En handskrivet meddelande, fasttejpat vid fönstret.

Hjärtat tog ett skutt.
En skattkarta? Flaskpost på land (och utan flaska)?
Men det var inte så spännande.
Bara en som berättade att han var på väg.
Han hette Jesus Kristus.
Det stod inte vem det var till.
Men hoppas den som skulle hämta upp honom fick meddelandet.