Välkommen tillbaka, Lina!
– Tack, hahahahahaha…!
Hur känns det att vara tillbaka?
– Det känns… roligt. Och förvånansvärt snabbt som vanligt.
Det känns inte som att du varit borta ett halvår?
– Det känns lite som jag drömt.
Vad har du gjort?
– Jag har gått en skrivarkurs.
Du kan ju redan skriva.
– Mmm. Min första kritik, som jag fick av mina kurskamrater, var att jag hela tiden förklarade allt på ett journalistiskt sätt. Så förhoppningsvis har jag lärt mig att skriva på ett mer skönlitterärt sätt.
Ska du ge ut en diktsamling nu då?
– Nej.
Men du har startat en egen blogg. Varför?
– För att jag och Nya Chefen, som numera bara är Chefen, hade pratat om det innan och för att det är roligt att få skriva.
Promota din blogg lite nu då!
– Ja, jag har funderat på att lotta ut saker till folk som kommenterar. För det är ju ingen som kommenterar och jag vill ju ha diskussion.
Chefen (som står och tjuvlyssnar inflikar nu): Har du provocerat?
– Nej, jag vill vara vänlig och kärleksfull på min relationsblogg. Här stryker vi varandra medhårs, hahaha. Nej, men jag vill att folk ska berätta om sina relationer.
Monki inflikar: Men då får du berätta om dina relationer!
– Hahaha, men om dom ger mig lite, så får dom lite.
Varför vill du inte blogga på Wendelabloggen med mig längre?
– Därför att jag höll på att dö av prestationsångest.
Okej, men nu får jag censurera lite här.
– Då kan du också censurera det där om min roman.
Det har jag redan gjort.
– Jag måste få kolla mina citat innan du publicerar.
Äsch, du kan kolla över axeln… 

Lina kollar sina citat.