Det låter knasigt att cykla i grupp utan vinden i håret. Som torrsim eller luftgitarr.
Cecilia lät sig ändå övertalas. 
Så vi begick premiär på nya gymmet. Dit vi bara får gå vissa utvalda tider. 
– De vill väl inte att deras andra gäster ska se oss. 
– Vi är kanske inte tillräckligt snygga. 
– Det är kanske det medel betyder. Medelful. 
– Men nu ska vi gå på intensiv. 
– Ånej!
– Men imorgon kommer vi vara intensivsnygga. 
Sen torrcyklade vi så svetten rann. 
– Du, sa Cecilia, jag tänker på den där hemska notisen, om att barn skrattar jättemånga gånger om dan och vuxna bara några få gånger… men visst måste vi ha skrattat minst 15 gånger idag!?
Mmm. Det tål att räknas på. 

Inför medelfula passet fotograferar vi oss. Kanske kan vi levla efter att ha spunnit loss…