Nu ska vi prata lite om mina existensiella problem: bristen på hårfärg.
Men den goda nyheten är att jag har löst problemet. Jag gick helt enkelt till frissan. För första gången på ett år. 

Egentligen skulle jag köpa en födelsedagspresent. Men så gick jag förbi en salong i ett nyöppnat köpcentrum. Klockan var nästan sex och jag tänkte att frågan är ändå fri.
Och dom hade inte bara tid att klippa utan också att tona!

– Äntligen något att göra! som frisörskan utbrast.

Hon var lite kortare än mig och bad mig hela tiden hasa ned i stolen.
Det var helt okej. Förutom att fotstödet liksom var i vägen för mina jättefötter.
Så jag satte dom under fotstödet, och kröp ihop halvliggande på sidan, medan hon klippte mig.

– Jag tar bort allt det gula, sa hon.

– Mmm, sa jag.

Sedan geggamojjan.

– Vi kan flytta till schampooneringen så kan du få massage samtidigt, sa frisörskan.

– Oj! tänkte jag.

Vid en av schampooneringsstationerna stod en kille böjd över handfatet och tvättade håret på sig själv.

– Har ni självservering? sa jag.

– Eller hur! skrattade frisörskan.

Själv fick jag dock sitta. Eller rättare sagt ligga. Återigen nedhasad så att nedre delen av ryggen inte hade kontakt med ryggstödet.

– Och så massage, sa frisörskan och tryckte på en knapp.

Det började mullra och efter ett tag upptäckte jag att ryggstödet rörde sig. Med tanke på sittställningen innebar det att jag med jämna mellanrum fick en smäll mellan skulderbladen så jag for framåt.
Däremellan vevade ryggstödet på i tomma intet.

Så nej, någon massage blev det inte.
Men världsproblemet med hårfärgen är löst! 

Man står alltid nånstans i en hackordning. Utan att veta och utan att bry sig.
Men ibland blir man lite varse när det till exempel släntrar förbi en pappersreporter och kallar oss för ”högprestigehörnet”. Och sedan vrider om kniven genom att FÖRTYDLIGA att det var ironi.

Sånt gör ont.
Som att rycka bort ett plåster.
Alltså pyttelite och jättekort.
I alla fall när man har roligaste jobbet ever.

Men ibland känner man att det liksom är dags för Wendela att träda fram i strålkastarljuset.
Och en morgon kommer TELEFONSAMTALET.
Från… TELEVISIONEN. 

– Tja, det Jon Torbiörnsson här nere på tv-redaktionen!

– Ja.. ehhh… hej!

– Jag skulle bara kolla en sak.

– Ja?

– Jag la en beställning på kaffe igår. Och jag ville bara kolla om den landat?

– Ehhh… Hur tänker du nu? Du kanske har ringt lite fel…

– Jaha, ursäkta, jag bad växeln att koppla mig till Wendela…

– Mmm. Personalmatsalen, ja. Men nu kom du till Wendelaredaktionen…

– Ska vi börja såna där röda armband?

– Ja, det gör vi.

– Jag har ett rosa också. För något slags mellanläge…

– Men vänta nu. Blått ska det väl vara! Det har jag sett på tv-reklamen för bindor…!

Det är något konstigt med min radio. Ja, jag vet. Det konstigaste är att det är en helt vanlig jävla old school radio och inget high tech-poddande. En helt vanlig bilradio.

Men när ni kommit över den chocken så kan ni höra på det här. I min radio säger folk att Pakistan är en av världens mest DYNAMISKA platser. Sedan refererar de något litterärt temanummer om landet i fråga och berättar hur en ung kvinna anses ha fel på kroppen för att hon bara föder döttrar. Hon pressas att föda fler barn för den största skammen är att inte föda en son.

Då känner jag att det måste vara fel på typ högtalarna i min gamla bilradio för det kommer ut fel ord ibland.
Eller var det nån som sa fel?
Dynamisk skulle kanske vara människofientlig.
Me don´t know.

Men det låter knasigt i min radio. 

I’m still alive!

Lika mycket skumpa till alla. 

Nu sitter jag här och är ashungrig och väntar på mina fellow kollegor.
Vi ska ha en think & drink idag.
Alltså vi ska tänka, arbeta och dricka kaffe på annan plats.
Och sedan ska vi laga mat och övergå till wine & dine med inbjudna vänner/kollegor.

Risken är att det blir lite Ung & bortskämd över det hela.

Fast vi är ju en 60-talist, en 70-talist och en 80-talist.

Så det ska nog ordna sig.

Dom andra två står för ung och jag står för bortskämd. HAHAHAHA!

Och – alla ni som undrade över huvudet på förra bilden – det är bara Suri.