För ett ögonblick trodde jag att Plus-redaktionen beväpnat sig.
Jag la den här tegelklumpen i handen (tyvärr i den högra som sitter fast på min onda Iphone-arm) för att känna tyngden, känna hur det känns ute på de så kallade barrikaderna, ögonblicket innan gatstenen slungas mot poliser bakom plexisköldar.

– Det där är ett fornminne! hojtade Ulf och fick mig att känna mig som en historielös gravskändare.

Jo, ser ni. Det är a little piece of Vattugatan. Exakt vad vet jag ej. Men en gång back in da days huserade Aftonbladet på Vattugatan i Klarakvarteren i Stockholm.

Många historier har man fått höra från dem som var med. Det var mycket hejsan på den tiden. Starkölsmaskinen kan ha varit den tiden motsvarighet till vår lattemaskin.
Bara det att vi inte har nån lattemaskin.  Men ändå.

Tegelbiten togs från Vattugatan den sista kvällen före flytten till Arenavägen.
Och Uffe fick den av Simone när hon slutade på Aftonbladet förra året.
Snart går flyttlasset igen. Jag har glömt gatunamnet. alla säger bara Kungsbrohuset. Till och med en förkortning finns: KBH.

– Den lägger jag i min flyttkartong, säger Uffe.

Vem diskar? Vem fixar stopp i avloppet? Hur delar ni upp vardagssysslorna i hemmet?

Par – som vågar byta roller – sökes till artikel!

Mejla pernilla.ericson@aftonbladet.se

Bild: Colourbox

This one is for you, Chefen:

Igår hade jag en halv dag ledigt.  Då passade jag på att träffa några gamla vänner. Frederic, Ludvig, Johann Sebastian och några till.

Det var kul att mötas igen, väldigt avkopplande.
Alla dessa minnen från min uppväxt!
Det klingade så välbekant, men ändå ovant.
Ibland blev det förstås pinsamma tystnader, ibland lät det för jäkligt.

Om ni kunnat fråga dem så hade de nog ärligt talat sagt att jag mest misshandlade dem.
Brutalt.
Vanärade dem och deras verk.
Kompositörer är så känsliga. Tror jag.

Läsekretsen har reagerat på detta.
För er som inte orkar klicka på länken kan jag berätta att det är Aftonbladet Shop som säljer Fars dags-presenter; förutom t-shirtar och strumpor med ”Jag är +++++”, kan man välja mellan kockkniv, grill, fotbolls-dvd:er, skruvdragare och tiger/svärdsåg. Med mera.
En multitång + kniv, också.

Jag vet inte riktigt vad läsekretsen är kritisk mot. Men det är ju väldigt fördomsfullt att män förväntas önska sig skruvdragare.
Å andra sidan kanske dessa även kommer marknadsföras som Mors dagspresenter om ett halv år.
Vilket jag hoppas.
Jag behöver verkligen en multitång + kniv.

Eller så kanske man tycker det är konstigt att det bara finns fem plus-tröjor att beställa.
Det kanske vore på sin plats med lite två- och treplus-tröjor också.

Men detta är ju fantastiskt obegripligt.
Att lagstifta bort Jante.

Roligt att det kommer från några moderater. Dom brukar ju tycka att dom är så frihetliga och emot statlig intervention i onödan.

Men statlig intervention i folks tankar och känslor kanske är nödvändigt.
Helt enkelt förbjuda människor att känna sig sämre än någon annan. Kriminalisera dålig självkänsla.

Då blir det typ så här:

1. Det är förbjudet att tro att du inte är något. 
2. Det är förbjudet att tro att du inte är lika god som vi. 
3. Det är förbjudet att tro att du är inte klokare än vi. 
4. Det är förbjudet att inbilla dig att du inte är bättre än vi. 
5. Det är förbjudet att tro att du inte vet mer än vi. 
6. Det är förbjudet att tro att du inte är förmer än vi. 
7. Det är förbjudet att tro att du inte duger till något. 
8. Det är förbjudet att inte skratta åt oss. 
9. Det är förbjudet att inte tro att någon bryr sig om dig. 
10. Det är förbjudet att tro att du inte kan lära oss något 

På Alla Helgons Dag hamnade vi på en gudstjänst.
Kors i taket.
Eller… kors därframme på väggen, rättare sagt.
Fast ett väldigt modernt krucifix var det i just den här kyrkan.
Inget synbart lidande, faktiskt.

Egentligen skulle vi bara inspektera byggmaterialet.
Men det var en musikgudstjänst så vi lyssnade lite innan vi smög ut.

Och sen kom jag på imorse att det kanske är bra att blogga om att man varit i kyrkan.
Så ifall jag nån gång diskuterar min spränghuvudvärk över telefon och råkar vara avslyssnad så vet polisen i Göteborg att jag egentligen är en god kristen (nåja).

Men mer allvarligt talat, om ni har vägarna förbi Markuskyrkan i Björkhagen så är den värd ett besök.

Titta, Mysia skriver UT.

Annars tycker hon att det är sånt 1800-talsmänniskor som jag ägnar sig åt. Förstör träd. Etc etc.

Och pappersalmanackor – bah! Men på lunchen idag drog Cavalli snabbast. Fram ur handväskan kom en jätte-planner för skrivbord medan Mysia fumlade med sin Iphone.

Men men. Här togs hon i alla fall på bar gärning.

– Jag skulle läsa en artikel uppe på nian. Och min Iphone är fucked up. Annars hade jag läst den där. Jag är från the future, ni är från medeltiden, förstår du? kommenterar hon dagens klavertramp.

Man lär sig så många nya ord när man läser engelska tabloider.

Frumpy, läser jag idag.

Frump kan Google översätta och det betyder – ’trist kvinna’.

– Men det går ju inte. Det är en motsägelse, säger Bok-C, på hugget idag.

PS. Skriver man in trist man och översätter till engelska får man det mer prosaiska svaret boring man.

Chefen fyller år och har fått blommor. Finns bara ett litet problem: hon vet inte vem hon ska tacka.

Någon som känner ”H”…?

Här läggs pannan i djupa veck. Vi tycker att det är male handwriting, i alla fall.

– Han är ju ganska humoristisk, säger Emma.

– Ja, men det är dyr humor, säger Chefen.

Alla tips mottages tacksamt. Och upplysningar som leder till att problemet löses belönas. Kanske.