Vi tvingar oss ner och bort för att komma ur magnetfältet som vill dra oss tillbaka till festiviteterna på plan 9.

Vi har saker som väntar på oss. Ett hem att städa inför nästa fest. Eller – som i mitt fall – två barn som växer upp och står i.

Vet ni, att livet är för jäkla kort.

Jag tittar på filerna på datorns skrivbord. Jag använder nästan aldrig den här datorn numera. Men när jag loggar in ser jag mina utströdda, slumpvis kvarglömda filer. En bylinebild. En semesterbild på mig och min dotter. En bild på kollegor på en kurs i maj 2008. Noterna till Hugger i sten. Två mp3or – Hon gör mig galen och Behind Blue Eyes – som någon skickade till mig för snart två år sedan.

Det finns för mycket bra i livet och bara för att det finns för mycket bra så blir det summasummarum skit.

Detta är faktiskt sant: Vi sitter på allvar och pratar om hur man pratar med läsare.

Man gör det oftast mejlledes nuförtiden.

Men vilka bokstäver får man och vilka bokstäver skickar man?

Tricky. Men Anna vet ett och annat om detta.

– Här kommer Peo, honom kan du blogga om.

Peo viker sig dubbel. Inte av skratt.

Först:

– Du måste blogga mera!
– Men jag har ju ingenting att blogga om!
– Sluta skriva i tidningen och blogga mer!

Sedan:

– Du, Utter, jag gillar inte att du sitter med telefonen i kameraläge.
– Nä… Hä…

Mejlen bara tystnade. Gissa varför? Jo, det är pub på taket.

Nu ringde Cessan och frågade var jag är.

– Sitter och jobbar. Så jävla skönt när ni inte är här, säger jag.

– Sitter och jobbar?!?!? Moahahaaa!

Nu har dom börjat släppa ut studenterna. I lagom stora doser. Först kommer fyra.

– Det kommer verkligen på allvar bara fyra personer! säger Lina.

– Det kanske är obs-klassen, säger jag.

– Typ ”med mycket välvilja godkända”…

Sen kommer det massa mer. Och pukor och trumpeter. Och champagnesprut.

I själva verket kan det vara framtidens stjärnkockar som kommer ut här. ”Well done, Stekarn” står det på ett av plakaten. 

– Jobbar inte ni? säger sonens klassföreståndare och låter blicken svepa längs klassrummets väggar där det står kanske 40 föräldrar uppradade. Och en och annan kusin och morfar.

Nej. Det gör vi inte. För vi har sedan klockan 10 stått på skolgården och lyssnat på förskoleklassernas sång, mellan- och högstadiekörerna, rektorns tal, stipendieutdelning, elevrådsordförandes tal och föräldraföreningsordförandens tal… Puh… Och ändå har jag säkert glömt något.

Och så har vi sjungit Den blomstertid och även om allt annat var icke-konfessionellt så smög det sig minsann in ett litet Gud där, jag sjöng det själv.

Det hela avslutas med en parad där förskoleklassernas elever tågar ut hand i hand med niondeklassarna.

Sedan samlas alla i sina klassrum. Tack och hej och trevlig sommar.

Och sen kan man åka till jobbet.

Idag var det sommarbuffé som Elsa hade ställt till med. Det var i alla fall hon som kallat till den.
Och det var dignande fat med sallader och kallskuret.

I ett av de andra rummen satt koncernledningen. Till dem fanns en gryta pasta carbonara.

Men häpp! Plötsligt står vd:n vid vår buffé.

Och sedan kommer chefredaktören.

Elsa bankar på glasrutan.

– Inte laxen! hojtar Lena (formerly known as Chefen eller Gamla Chefen). 

Förlagschefen Ann-Marie Skarp, och hennes miljonsäljande författarmake, hade författarmingel i stockholmsvåningen. Här är Nya Chefens (Pernillas) rapport:

Kvällens trevligaste i minglet: Marianne Rundström från Svts Gomorron Sverige var ett solsken i vardagsrummet. (Hon lär få använda all sin journalistiska briljans för att hitta något nytt bröllopsrelaterat att prata om varje morgon, 12 dagar i rad, framför Slottet.)

Kvällens dyrgripar: Vi sneglade uppåt Zorn och Peter Dahl på väggarna.

Kvällens dryck: Bubbel, så klart. Alkoholfri cider för de som körde.

Kvällens värdinna: Förlagschefen Ann-Marie Skarp stod posterad vid dörren och kramade om alla och envar. Den familjära stämningen kom på ett bräde.

Kvällens roligaste: Guillou är anekdot-kung, det måste erkännas.

Kvällens mest färggranna: Martina Haag var en målarlåda (brandrött hår! fyrverkeriklänning!). En söt målarlåda, men en målarlåda.

Kvällens mest otippade: Caroline af Ugglas (visserligen bokaktuell på Pirat i höst, men ändå) tog gummistövlarna in i salongen.

Kvällens han-höll-till-i-köket: Advokaten Peter Althin intog platsen nära köksfläkten.

/Pernilla aka Nya Chefen

Två vackra damer på väg hem till Guillou.

Nya Chefen aka Pernilla – för dagen i nytt Portobello Road-fynd – och bokredaktören Cecilia ska mingla hemma hos Jan Guillou och hans fru.

Nya Chefen säger att hon inte hämtat sig sedan hon var där förrförra året. Och nämner något om flygande champagnekorkar, tavlor, nedsänkta badkar…

Jag kommer tänka på Alex Schulmans roliga krönika från i december. Nu undrar jag mest av allt: kommer Alex att vara där?

Pernilla och Cecilia avböjer att gästblogga för Wendelabloggen. Så jag kommer inte få veta. Förrän tidigast imorgon.