1. Svetten rinner när man går från Gullmarsplan till Globen klockan 18 och nånting.
2. Åttiotalister (och sena sjuttiotalister) mejlar (eller messar) hellre än de pratar i telefon. 
3. Jag ska tydligen springa Göteborgsvarvet på lördag.
4. I Stockholms innerstad kan man komma till dagis och hämta sitt barn med en kaffe lattemugg i ena näven. 

Ja, det var väl det hele.

Tänk vilken tur man har ibland.
Till exempel drar jag en suck av lättnad för att jag inte är forskningsassistent vid USA:s nationalbibliotek nu när Twitter donerar hela sitt arkiv dit – för forskning.

En historiker säger till New York Times att tweetarna är som dagboksanteckningar, nedklottrade i ögonblick när folk är som mest ärliga.

Who am I – men tillåt mig ändå tvivla.
Dagböcker skrivs ofta för att INTE läsas av någon annan.
Tweetar skickas ut till hela den uppkopplade världen.
Som trandans vid hornborgasjön.
Eller som svansjön på bolsjoj-baletten.
Det handlar om att synas i sin ballaste dager.
Alltså ögonblick då folk är som minst ärliga.
Fast det kan man förstås också forska på.

Nu finns det ju gott om mensch som tycker att twitter är pladder och banaliteter.
Men så finns det de som försvarar Twitters allmänmänskliga intresse med att Gud bor i detaljerna.

Javisst, det kan ju hända.
Men jag är ändå glad att jag slipper.
Tänk vad många väderobservationer, lunchrapporter, tv-programsutrop etc etc etc någon stackars forskningsassistent ska behöva gå igenom får att hittta ett guldkorn.
Puh.

Observera tjejerna till höger. Dom läser Amelia. Eller snarare ”läser Amelia”. Vad gör man inte för att slippa vara med på bild!

Vissa oönskade mejl är mer oönskade än andra.
T ex: ”If you died tomorrow, what would you like your loved ones to know?”
Usch, spammare ska hålla sig till futiliteter och icke-proble
Som gamla fina Enlarge your penis?
Nästan så man saknar det.

Vi sekulariserade protestanter behöver ritualer. Jag avundas judarna. Jag står alltid som ett fån vid min mammas grav, jag vill göra något men tänker att kyrkogårdsförvaltningen kommer städa bort eventuella stenar… Och vad gör man på kristi himmelsfärd? Ja ska man följa egen tradition så blir det barn som hoppar studsmatta och leker jage med morfar. Gott så. Så får det bli. Vi mammor lagar mat och dricker vin. Love.   

När nya numret av en bröllopstidning landar i närheten av oss ser vi att vi som vanligt är steget före.
Vi skrev nämligen redan förra veckan om skicket – eller ev oskicket – att önska sig pengar i bröllopsgåva.

Nu tar bröllopstidningen ifråga upp ämnet.
Det är rätt att önska pengar i bröllopsgåva, tycker chefredaktören.
Det är nämligen modernt.
My God, det är ju faktiskt 2010.
Och moderna människor har redan allt (fattigdom är så ute).
Moderna människor gifter sig sent i livet.
Moderna människor har rätt att sätta guldkant på sina liv med en lyxig New York-resa då och då – och someone´s gotta pay: bröllopsgästerna.

Är det också modernt att visa halva mumindalen när man gifter sig?

Och förresten, varför inte bjuda in folk som bröllopssponsorer istället för gäster, det är väl ännu mer modernt? 

Kollegan T ska köpa present till en kompis. En ungkarl med ny lya.
Jag följer med ned i gallerian som smakråd.
– En kokbok! säger jag.
– Jag tänkte mer fem par strumpor från JC, säger T.
Men vi går till bokhandeln.
– Den här rutiga, det är visst en grundkokbok, säger jag.
– Nej, den har han redan köpt, säger T då.
– Jaha! Men ”Sju sorters kakor” då, så han kan göra kakor till efterrätt när han bjuder nån tjej på middag?
– Är du inte klok?
– Men är det inte fint att bjuda en tjej på middag och sedan ställa fram sju sorters kakor som han har bakat själv!? Eller blir det fel?
Hmm, tricky. Vi går ut ur bokhandeln och träffar T2, med kaffelattemugg i högsta hugg.
Vi enas om att det är jättefint att bjuda på egna kakor.
Det blir ”Sju sorters kakor”.
Faktiskt bättre än fem sorters strumpor.

Det ska vara raka kanter på pappret när ungkarlspresenten slås in.

Det var ebb i kaffeklubbens bryggare igår.
Vi undrade om Karin startat utbrytarklubben som hon hotade med.
Eller om det berodde på att Nick Herman åkt utrikes.

Men nu flödar kaffet igen. Tack vare Wendela och Den Fagra. 

Drömde att våra förra Ordförande (som nu är mammaledig- i verkligheten) hade lagt upp fem bilder på FB eller sin blogg – och vi skulle gissa vilka som var på bilderna.
Med jämna mellanrum bytte hon ut till tydligare bilder.
Och det gällde att gissa.

Jag hade mina svar klara – Fröken Bovary, Oisin, Sex and the City-tjejerna, Mysia på tv och ’pass’.

Men jag fick liksom inte iväg svaren (kanske tekniska problem).
Folk verkade ändå veta mina svar för skrattsalvorna stegrades.

Och där satt jag och skämdes medan det gick upp för mig att SATC var Spice Girls och bild två var en svart man.

Sedan vaknade jag av att elementen strömmade.
Klockan var 01.19.
Sänkte värmen ett hack, det är så man blir av med det strömmande ljudet.