Detta med julhandel. Jag läser siffror. Och chockas av att vi spendar 61,3 miljarder kronor under denna månad.

Privat är jag färdig. Men har lust att köpa lite mer. Till barnen.

Det finns nämligen ingen liten grej för 60 spänn som får mig att ta hoppsasteg av lycka, sjunga och dansa, glömma allt jobbigt i livet, försvinna in i ett rum och förskansa mig där i salig lek i cirka två dagar.

Och detta är vad min dotter gör om man ger henne en pytteliten docka med gummikläder.

Det händer att jag smyglyssnar, det är som en teaterpjäs därinne, och tänker att detta måste vara stunder av lycklig barndom. Och att det är underbart med människor som förmår uppskatta de små tingen i livet.

Därför tycker jag att barnen är värda många små ting.

Å andra sidan skulle jag aldrig hota t ex min man eller bästa vän med stryk om han inte genast, oavsett tid på dygnet, köper mig ett rosa plastschabrak till mina plasthästar. Jag skulle aldrig kasta mig på golvet och vråla:

– Annars kommer jag kalla dig för bajsman resten av mitt liiiiiv!!!!!

Försökte mig på julgodis à la Ernst tidigare i veckan. En liter cornflakes ner i en burk jordnötssmör och lite sirap. Skulle inte tro det! Det gick åt helsefyr och jag sände onda tankar till mina Ernst-loving kollegor.
Tredje advent provar jag ett säkert kort. Köpt pepparkaksdag. Kavlade, stansade, gräddade. Inte gott. Men snyggt va!

Vem är sexigast på sjukhuset?

Nej, det handlar inte om Cityakuten eller Greys Anatomy. Det är en dansk medicinsk tidning som bestämt sig att gå till botten med frågan.
Läkare, sjuksyrror, medicinstudenter och annan vårdpersonal har fått kora sexigaste yrkesgruppen inom vården.

Gynekolog och urolog gissar väl ingen på.
Allmänläkare och obducent går bort.

Men sjuksköterskor, både manliga och kvinnliga, borde väl stå högt i kurs?
Eller hjärtläkaren som sätter hjärtan i brand?

Men icke. Most wanted i sängen är – narkosläkarna!

Hmmm.
Är det tillgången på diverse narkotiska preparat som lockar? Kanske lustgas?
Chansen att få sova gott?
”Do you löööve me – then söööv me.”

Eller så undviker man helt enkelt att leka doktor hemmavid…

Satt och suckade vid bordet i fikahörnan. T bara skrattade och berättade festliga skrönor ur sitt journalistliv, F visade sympati.
– Vissa dagar, sa jag.
Det handlade om mejl man får. Som det här – en lindrig variant – från Tommy:

Antingen lever Eva Rusz i total förnekelse och tror faktiskt på sina naiva uttalanden eller så ljuger hon friskt. Vältränade, hälsosamma unga kvinnor ÄR mer attraktiva än slappa och åldrade dito. Vem kan hävda motsatsen?

Suck. Artikeln handlade om att kvinnor dissar sig själva – 36 gånger/dag. Inte om vad som är attraktivt. Och jag tycker som Eva Rusz att ingen ska gå runt och känna sig kass (såvida man inte är massmördare, då kan man gott må dåligt). Vad vill Tommy, att kvinnor SKA gå runt och må dåligt och ogilla sig själva?

Suck.

Men – TADA – sen kom detta:

Hej! Intressant artikel. Jag är 52 år gammal och har haft samma fru i 29 år. För mig är hon den vackraste och sexigaste kvinna som finns. Jag talar om det för henne varje dag.
Jag tror att om vi skall hjälpa dessa kvinnor att må bra,så får vi aldrig tveka att ge en fin kommentar varje dag.
Detta borde du kanske skriva om.Att lära pojkvänner/äkta män att uppskatta sin kvinna som jag gör. Dagligen!
Det är viktigt!
Ha det så bra och en God Jul & Gott Nytt År!
Calle

Morgonens lustighet:
Innan jag svänger ut på stora vägen hinner jag höra att dom har Guillou i studion. Sedan tjoff:

– BANDIT, VI SPELAR VAD VI SJÄLV VILL!!!

Bilradion byter kanal. Men jag byter tillbaka till P3.
Ny sväng.

– Hanging round, downtown by myself…

Vafan? Igen! Byter kanal.

– Jag är väl nån sorts vänsterextremist, kucklar Guillou.

Sväng.

– I smell sex and candy here…

Mäh! Slår jag knät i den där knappen på sidan om ratten när jag svänger eller…?
Tillbaka:

– Det finns även bra saker med överklassen som att man alltid går efter en dam genom en dörr, aldrig har bruna skor efter klockan 18…

Sväng.

– Yeah mama this surely is a dream….

Yeah, mama. Detta kan man faktiskt också lyssna på. Och nu är det bara raka vägen. Yiha! 

Ähum, nu börjar jag undra. Över detta med slump och sannolikhet och sånt.
Idag frågar vi om ni funderar över vilka färger barnens leksaker har.
Cirka 22 procent försöker variera, cirka 24 procent köper det de vill ha.

Men 53 procent svarar nej.

Alltså över hälften tänker inte på vilken färg leksakerna har. (Eller är färgblinda.)

Då är det väl en fantastisk slump av de flesta flickrum jag varit inne skimrar av rosatoner. Och pojkrummen av svart, blått, grönt, metallic, swosh swosh swosh.

Nu fyller dom det som vi kallar det offentliga rummet. Under förevändning att visa underkläder. Alla tittar bara på de platta magarna och slimma låren.

Det är något som stör.Det känns så omodernt. Lite 1900-tal.
En hel yrkesgrupp som måste svälta sig, spy och knarka för att vara smala.
Och allt för att sedan hånas av en retuschör.

Men jag har löst problemet: byt ut dem mot skyltdockor! Funkar i butikernas skyltfönster och borde funka på reklampelare och stortavlor. Bara att klippa in ett huvud från den nya typen av modeller – ansiktsmodeller.

Så slipper människor göra detta skitgöra med att hålla kroppen anorektisk.

Medborgare i det manliga världssamfundet, sorry att jag säger det, men de flesta av er får ju ändå inte ligga med modelltjejer.

Men reklamfilmerna då? undrar ni.
Animerat forgodssake!
Detta är 2000-talet. Dags att bejaka teknikens framsteg och avskaffa slaveriet.
Och normala blodsockernivåer åt alla!

Byta jobb? Jo, det vill man ju ibland.
Mest för att sända chockvågar genom sig själv. Vara modig och oförutsägbar och ball.

Men när man har världens bästa jobb blir man väldigt tråkig och stannar helst kvar.
Och av alla konstiga yrkesdrömmar man haft finns det inte så många som hade passat.

Tur t ex att jag inte blev gympalärare. Det hade blivit typ så här: ”Jaha, barn, nu ska vi hoppa bock och det är ju skittråk… jag menar VIKTIGT därför att… ja, vetefan varför man ska kunna det egentligen. Bra om man ska bli gympalärare i och för sig. Men annars… Tja, att springa är i alla fall roligt, som meditation och man mår så bra. Prova det, ungar… Ja, var var vi? Hoppa bock, ja. Ni kan hoppa under bocken också. Äh, gör vad ni vill, ungar, bara ni rör på er.”

Och servicenäringen har jag stekt en gång för alla. En tid på lunchservering visade ju att kunden alltid har fel: ”Jamen du SA inte att du skulle ha vändstekt ägg. Men okej. DÅ. GÅR. VÄL. JAG. TILLBAKA. OCH. STEKER. ÄGGET. PÅ. ANDRA. SIDAN. Om det nu ska vara nödvändigt.” Suck. Klamp, klamp, klamp.

Näpp. Det blev nog bäst som det blev – för alla elevers och lunchgästers skull.

Idag har hela tidningsvärlden hakat på nyheten att träning gör folk smarta.
Bah, visste jag hela tiden. Jag springer ju (nåja, det händer i alla fall när månen står i sjunde huset och Jupiter linjerar med Mars).

Och ibland är reklammakarna snabba.
Jag ser en annons på en engelsk sajt. ”Hur många trianglar ser du?”
Det känns som en Mensa-fråga, jag klickar på svaret 5 – och får upp en ruta ”Tappa kilon till jul”.

Detta tolkar jag som att 5 var fel svar.

Touché, vemdetnuvar! 

Måndag vid kaffeautomaten.
– Dog Karl den tolfte den 30 november? undrar Lina.
– Ehh… eller om han…, säger jag.
– Vadå? säger Anna.
– Dog Karl i dag – eller föddes han? undrar Lina.
– Han dog, säger Anna.
– Men Gustav Adolf då, han med bakelserna? undrar jag.
– Han dog också, säger Anna.
– Fast det var…, säger jag.
– Sjätte november, säger Anna.
– Ja, just det, det är därför man äter bakelser, säger jag.
– Just det, säger Anna.
– Och semlan då? säger Lina.

Några timmar senare.
– Nu tänker jag blotta Annas spränglärdhet på bloggen – och vår… eh… kunskapslucka, säger jag.
– Men vi är bra på annat. Till exempel är jag väldigt bra på mjuk pepparkaka, säger Lina. 

De är detta marknadsfolket kallar USP:ar. Man måste fundera över sina unique selling points.