Detta skulle bli en klang och jubel-dag.
Istället har vi:
– 2 sjuka sedan tidigare
– 1 vabbare
– 1 med oklart sjukdomstillstånd i familjen
– 1 som nyss gick hem pga krasslighet

Så vi avbokade karaokerummet. Krönikörs-Åsa har sammankallat till ”räddnings-öl”. Hoppas dom mms:ar mig en jäkligt rolig bild som jag kan blogga. Hehe.

Jag såg nyligen en diskussion om vad en nörd är. Positivt eller negativt? Kan kvinnor vara nördar och yadayada.

Intressant – men jag brydde mig inte eftersom jag inte har tid och utrymme att nörda loss.

Idag letade jag på Twitter efter några grejor. Mycket bajsvatten får man ta i sina händer innan man finner guldkornen.
Ibland hittar man något på vägen.
Idag fastnade jag för den här kommentaren ang nörderi:

…när man pratar lite för länge o intensivt om saker de andra i rummet, inser man, inte nödvändigtvis är lika intresserade av. 🙂

2000-talet har försökt skänka status åt nörden.
Vad man då försöker glorifiera, är det personer som är totalt egofixerande eller som helt enkelt inte klarar av att samspela med andra…?

Återfall i pepparkakshusbygge. Är detta nördigt, oförskämt eller bara storhetsvansinnigt…? 

Det såg ut som att det skymde när jag åkte till jobbet idag. Och det gjorde det nog också. Konstigt mörkt och göteborgskt nollgradigt. Undra om vi ska få såna där isgator som dom hade i Göteborg igår. Barnen tyckte det såg otroligt lattjo ut när de såg tv-bilderna.
– Det är bra för då går det snabbare när man ska någonstans, sa Lilla O.
Knasbollar.

Och nu på jobbet.
Wendela/Bonus-redaktionen ödelagd av diverse sjukdomar.
Det är bara jag och Cavallis jacka här. 

Alva skriver nästan snyggare än Lina.

Detta är anteckningar från ett och ett halvt år som Wendela-reporter.
Det är SÅÅ inte jag.
Men jag har liksom tagit mig i min ostrukturerade krage och sparat alla anteckningar från intervjuer jag gjort. Förutom sånt som när stunden krävt det krafsats ned på baksidan av kvitton eller liknande.
I övrigt tjoff tjoff tjoff. Ordnung.
I början skrev jag på framsidan av blocket vilka jag hade intervjuat samt ungefärliga datum.
En eller två gånger har jag gått tillbaka och letat upp gamla anteckningar.

Och idag. Idag tänker jag kasta hela skiten. Yiha!

Vi har skickat julkort. Och bara VÄNTAT på responsen.

Nu har Maja-Stina äntligen bloggat om det.

– Så ni skickade inte företagets kort? säger Monica.

– Johodå. Men som de überkreativa människor vi är kan vi inte skicka något utan vår egen touch på det, svarar vi pompöst.

Så här blev det. Om Maja-Stina här hade kunnat vända på kortet hade ni fått se Aftonbladets officiella julkort.

Bilden snodd från Maja-Stinas blogg.

Det hände en olycka hemma hos mig natten till igår. Jag har varit med förr och har fått veta vad man ska göra: man gör ingenting för man kan inget göra. Man väntar på att olyckan går över och hoppas att ingen dör på kuppen. Men jag blev rädd och ringde 112. De skickade en ambulans som kom och for.

Sedan vakade jag i mörkret. Skurade golven och vakade. Så trött så jag inte kunde sova.

Och igår låg jag framför tv:n i feberdimma och lät nyhetssändningarna bara rulla. Skölja bort jobbiga tankar om varats olidliga svårigheter. Ersätta dem med nya jobbiga tankar. Som att 200 svenskar är involverade i extrema rörelser. Att man blir ful av att inte sova. Till det senare hade jag kunna vara case. Journalister är ständigt på jakt efter case. Jag hade kunnat ringa till svt. Kom och filma mig när jag ligger här i gammal aftonbladet-t-shirt och svart mössa i ett hem som ser ut som kriget – utan sömn i ett dygn. Men kom innan de vackra barnen kommer hem, för då måste jag vara på topp igen. (Fast det var jag inte.)

Idag gick jag till jobbet. Jobbet ger mig pengar men framför allt ger det mig garanterat några skratt.

Detta är resultatet av att vi har så välutbildad arbetskraft.
Det säger min pappa.
Och för er som inte kan tolka bilden: det en kundvagn bestyckad med ett lås, en scanner-hållare och slutligen en liten platta där man kan sätta sin inköpslista.

Jag tror att listhållaren dök upp i våras nån gång.
Den skakade min värld lite lätt.
Jag gillar den inte.

Ändå är jag ju mitt i målgruppen: vansinnigt överarbetade förortskvinnor i sin absolut bästa ålder som verkligen behöver att storhandlingen går som på räls.
Vi som har fått nästan allt här i livet.
Vi som egentligen är jordklotets kanske största vinnare, so far, och som till och med inser det men inte har möjlighet att glädjas åt det.

Listhållaren gör det enkelt högst upp i näringskedjan och högst upp i behovstrappan.
Så på det sättet är den ju kanon.
OM det hade varit så att alla länkar och trappsteg var gedigna, helgjutna, klappade och klara och höll för att man går och står på dem.

Och det är väl det som är problemet att det känns som någon länk, något trappsteg mycket längre ned, darrar betänkligt.

Det är bra med innovation och entreprenörskap och tralalalala.
Jag hör vad det marknadsekonomiska mantrat säger.
Och jag håller med.
Och jag förstår att vi har utbildat oss så mycket i den här delen av världen att någon annan måste knyta våra mattor.
Och våra ingenjörer och andra snillen behöver ändå meningsfulla arbetsuppgifter.
Så att plastgjuterierna som levererar jox till företagen som leasar ut kundvagnarna till företaget som sätter upp kundparkeringar åt stormarknaderna kan blomstra.
It´s a win win win win win win win-situation.
Som råttan på repet och katten på råttan och… ja, till slut gick väl grisen? 

Jag vet, men det hade känts bättre om alla genier gick all in på att hitta bot på barncancer och att skapa ett samhälle där ingen får lust att spränga julhandlare i luften och annat som är i grunden viktigt.

Den där listhållaren kommer så jävla långt ned på min lista.

Dessutom glömmer jag ändå alltid inköpslistan hemma.

Plötsligt händer det. Efter åtta år med barn på dagis har man inget lussetåg att gå och titta på…

Men istället fick man njuta av barn från Nacka musikklasser som kom hit och lussade för oss.

Till skillnad från vad man är van vid var det ingen som rymde ur tåget, ingen som började gråta och ingen som gick och satte sig hos sin förälder…

Men fint ändå.

Foto: Anna Andersson

PS. Mejlet är från en av stamgästerna i min mejlbox. Så jag vet en del om vad han tycker om saker och ting sedan tidigare.