Vi funderade lite över brats i midsomras. Och nu såg jag just att en kompis lagt upp klippet ”I huvudet på en brat” på Facebook. Det är ju nu de stekdansar fram, i sommartider, inför Båstad, Visby och St Tropez. Sommaren är bratsens högsäsong, tydligen.

Hur som, rykten gör gällande att det har blivit förbjudet att spruta champagne inne på krogar och uteställen. Att vaska är det nya svarta. Köpa två flaskor och be bartendern hälla ut den ena. Hej, jag har råd, häll ut ba.

Vaska. Det tyckte vi var jättekul.

– Hyrde ni en bil eller?

– Nej vi hyrde två, vaskade den ena. Rätt ner över kajkanten ba.

Eller

– Kolla, det ligger några räkor på marken.

– Mm, köpte en räksmörgås, vaskade räkorna.

Eller

– Passa dig, jag vaskar dig.

Man kan använda det när som helst, och det gjorde vi. Men är det här sant? Är vaska det nya spruta skumpa? Upplys oss. I studiesyfte, givetvis.

Nu händer det! Jag är på väg ut i verkligheten. De flesta jobb jag gör sker över telefon från skrivbordet på redaktionen. Men inte i dag. Jag ska ut på vift och fysiskt träffa människor! Underbart! Nu sitter jag på tunnelbanan från Globen in till stan och känner mig uppspelt! Hoppas mina intervjuoffer blir lika uppspelta när de träffar mig. Vi ses på Drottninggatan om en stund!

På tunnelbanan

Så här lätt är det att komma in på jobbet:

Först inpasseringskort till garaget.

Sedan ett annat kort plus kod från garaget till själva huset.

Sedan kort och kod i hissen.

Sedan kort och kod in till receptionen.

Sedan kort och kod in till redaktionen.

Åsså, förstås, innan det ett nytt vapen mot inkräktare: kaktusar.

Nu ska vi döpa ett Bellman-lag. Alltså ett sånt där stafettlag som springer 5×5 km ute i bushen en lördag till hösten.
Sånt där som är så roligt långt före – och sen står man där och ska springa sträcka två och väntar på typ Spiderman som ska lämna över pinnen och så håller man på att kräkas av prestationsångest och undrar varför man gör så här mot sig själv.

Nåja. Till ångesten är det långt.

Lagnamn ska vi hitta genast.

Föreslog The Nicknames – eftersom tre av fem löpare heter Nicke i lite olika utföranden och stavningar.

Men – jag och den andra kvinnliga löparen då???

Kanske The Flicknames…?

Hej, jag har varit på Gotland en stund. Men nu är jag här igen.

Dagens händelse: varmvattenbrist i huset får oanade konsekvenser. Papptallrikar och plastmuggar i kantinen!

Snart avskaffas den allmänna värnplikten.

Har ni tänkt på vad som mer avskaffas då?

Jo, lumparhistorierna!

Eller avskaffas och avskaffas. Dom fasas väl ut. Dom kommer dö ut. Och detta säger jag inte med skadeglädje eller glädje eller något annat. Bara som ett kallt konstaterande. Eftersom vissa historier har man hört fler än en gång, if I put it that way.

Å andra sidan kommer väl de som har lumparhistorier tycka att de är ännu mer exklusiva än vanligt.

Så de kommer skruvas och återupprepas in absurdum.

Fast å andra sidan: då kanske dom plötsligt blir roliga!

Ok, då har det hänt igen… Det är förseningar på tågen till Stockholm. Och här sitter jag strandsatt i Nässjö! Denna lilla knutpunkt där jag har tillbringat en hel del tid genom åren.
Finns det något som är mer stressande än att inte få klara besked? För när nästa tåg går är inte helt klart.
Samtidigt kunde det ha varit värre. Solen gassar och det är varmt ute även om klockan inte ens är åtta på morgonen. Tänk om det hade regnat och perrongen hade varit full med en hel skolklass av skrikande barn. Eller ännu värre; tänk om det hade varit snöstorm och alla resenärer hade stått och nyst och  snorat och hostat ut baciller på varandra. Vänthallen hade blivit en katastrofzon med risk för att smittas av svininfluensan eller någon annan konstig, livsfarlig ännu oupptäckt åkomma som kallats något som börjar med namnet på ett djur. Eller så hade alla tågen varit inställda hela dagen på grund av en fasansfull olycka och det hade blivit helt omöjligt att ta sig hem till Stockholm. Och eftersom alla Nässjös hotellrum då var fullbokade hade jag varit tvungen att övernatta på en parkbänk med endast en liten tidning som täcke. Eller… Det är ändå rätt skönt att sitta här med en kaffe i solen och bara vänta!

Oj då! Bilden följde inte med i mitt förra inlägg. Så kan det gå när man sitter i bilen och försöker blogga. I alla fall… Här kommer ett     litet förtydligande. Tiger är alltså inte en gudson av mänsklig art, som inte får någon mat och därför måste krypa runt i gräset och leta smulor… Han är en fyrbent, mycket bestämd herre, som ser ut så här… Bara så ni vet!

Midsommar! Denna underbara helg. En fest i sommarens ära. Det har varit några underbara dagar i stugan utanför Halmstad.

Efter mitt grillreportage med Börje Salming i fredagens tidning fick jag rollen som grillmästare på midsommardagen.

Mina nyförvärvade kunskaper sattes på prov. Som assistent hade jag min gudson Tiger. Han tyckte att det doftade smarrigt från grillen och höll ett vakande öga på köttet med förhoppning om att någon liten bit skulle trilla ner i gräset.

Helgens la grande finale var dagens bad, som också blev sommarens första!!!!

I morgon är det dags att jobba igen. Och det känns bra! Nu har jag fyllt på med en massa energi och somriga upplevelser!

Det är småsakerna som gör det….

Vi ses på Wendela om några timmar!