Det kan nog vara bra att anlita en pinsamhetskonsult ibland. Han säger själv att han till exempel kan bära ett stort otympligt föremål genom staden.
Tänker genast på min väninnas europeiske man som tycker det är jobbigt att bära hem ett sånt där storpack toapapper.
Kanske för att alla då förstår att han brukar bajsa.
Och det har han nog rätt i.
”Kolla till höger går en man som brukar bajsa” tänker man ju aldrig.
Men ser man nån som bär omkring på toapapper börjar man självklart tänka på att personen bajsar. Kanske hur den ser ut när den bajsar. Och sedan hejdar man sig.

I vilket fall, behöver man en pinsamhetskonsult så brukar man ju inte veta om det. Förrän efteråt.

Alltså skulle man behöva en retroaktiv pinsamhetskonsult.

Som häromdagen när jag på den bibliotekstysta nöjesredaktionen tappade en kaffekopp i golvet.

Då hade retro-pinsamhetskonsulten kunnat hoppa fram och säga:
– Det var jag!

Eller när jag la mig i Linas badkar hade han kunnat kvickt smuggla ut mig ur toaletten och lägga sig själv i badkaret. Så hade man sluppit en och annan vits på jobbet.

Nackdelen är ju att man måste planera när man ska ha behov av honom.

”Nähä, du har inte tid på fredag när jag ska gå på tjejmiddag. Nä okej men kan du nästa lördag, då är det i och för sig fin middag hos chefen men det får gå, jag får go bananas då istället.”

Nja. Jag vet inte. Det verkar svåradministrerat.

Vem är den nödige?

Och idag säger vi grattis till Madeleine!
Sexan och sjuan har anlänt.
Fiffiga små killar; såg till att de fick var sin födelsedag!!! 

Sissela Kyle har ju ägnat sig åt dödssynderna.
Alltså jag vet inte om hon gjort det privat – men hon har gjort några tv-program om det.

Och apropå Sissela så är hon ny mammaambassadör för RFSU och deltar i deras kampanj Unite for Women som tycker det är hög tid att göra något åt att över en halv miljon gravida kvinnor dör varje år.
Läs mer här. 

Och nu kommer vi äntligen till er, kära läsare. Är det så att ni har en barnvagn, befinner er i Stockholm och bryr er om att kvinnor runt om i världen dör för att dom inte som vi har mödravård, bra förlossningsvård, preventivmedel och rätt till säkra aborter – då kan ni gå ut och rulla barnvagnarna i riktning mot Mynttorget den 8 mars. Det är en måndag.

Och ni får ett så här snyggt regnskydd till barnvagnen (kolla till höger).

Läs mer på Unite For Women!

En av våra bloggare, Kärlekskrank, ligger på sjukhus. Till henne, som krya-pepp, och till alla er andra för att muntra upp denna helvetes-snöiga fredag: ni måste se den här. Hela.

Högmod och sånt kanske håller även på 2010-talet. Men den svenska synden måste väl utvecklas. Kanske är det en modern dödssynd att försova sig? Det gick ju inte förr när tuppen gol. Eller kanske att inte ringa och väcka en som försovit sig? Telefonen har man ju alltid med sig? Nå. Vad tror ni?

Har ni fått mejl med <3-symbolen?
Alltså först en sån där hakparentes som gapar åt höger och sedan en trea.
Jag har tänkte att det är något slags smiley. Som gör en grimas. Kanske iförd dumstrut. Kanske med jättetuttar. Fast mest ser det ju ut som en glasstrut.
Men jag har inte funderat på den subtila innebörden i att folk önskar mig glasstrut eller dumstrut.

I alla fall. Det blev Alla Hjärtans Dag och då – rassel-rassel-pling – föll polletterna ned:
Glasstruten är ett hjärta!

Och så skrev jag något inte så fyndigt om att det är Alla Glasstrutars Dag på Facebook.

Och nu, flera dagar senare, ser jag att Facebook självvåldigt tolkat om hakparentes + trea till ett hjärta.
Ett riktigt litet hjärta.

Och nu ser det ju ut som att jag är helt jävla dum i huvet!

Å andra sidan – dags att kolla vilka som skickat subtila glasstrutar till mig… <3 

Den åttonde dödssynden: dålig Facebook-status.

Tur att det finns ett gym på det här bygget.
Här finns nämligen alltid något att fira.
Idag, till exempel, att Aftonbladet.se för första gången hade över 2 miljoner unika webbläsare på ett dygn.
Fantastique. 

Nu går lunchtågen. Stora frågor ska fattas beslut om. Hårbollen eller VKB eller Polen eller ”dit upp” eller ICA eller skrivbordslunch?

– Ska ni äta något? Mat till exempel? frågar A med pistoltröja.
– Ja vad annars? säger Lina. 
– Jag tänkte att ni kanske höll på med konstiga dieter, säger A.
– Nej, det är kropp&hälsa, säger Lina.

Men Lina och Monk har andra planer.

– Utter?
– Jag väntar på Cecilia.
Mannen i pistoltröja rundar skrivbordsön.
– Kan inte jag få… bestämma över er?

Pistolmannen vill äta buffé. Han vill ut ur huset. Se horisonten bortom slakthusområdet. Vidga sina vyer.

– Gärna för mig. Men det går inte, Cecilia gillar inte när man bestämmer över henne, säger jag. 

A får söka vidare på denna marknadsplats av potentiella lunchpartners. Det är bara att ropa ut sitt erbjudande. Som på marknaden i Marrakech eller på Twitter:

– Dominant man söker buffépartner!

Snubben trodde han var cool för han hade en pistol.

Utställning på EWK-museet på Arbetets museum, Norrköping. ”Dotterbolaget” med bl a Louise Lange ställer ut tecknat. Till 30 maj.

Igår var det Alla hjärtans dag, det kan väl inte ha undgått någon.

Antingen hatar man den här stackars dagen högljutt, eller så sörjer man och vältrar sig i sin plötsliga ensamhet, eller så går man all-in och köper de tolv rosorna, geléhjärtana och bokar bord. Jag vet inte, folk verkar se lite olika på det där.

Läser lite i några favoritbloggar och även där bemöts denna kärlekens dag på olika sätt. Och väldigt tänkvärda.

Själv fick jag en underbar alla hjärtans-present, nämligen boken ”Erik Lallerstedt lagar fiskbullar”. Till saken hör den pinsamma informationen att jag faktsikt verkligen tycker om fiskbullar. Och nu kan jag förkovra mig i information om hur jag enklast tillreder ”fattigmans pilgrimsmussla”, fiskbullegryta eller den italienskt doftande fiskbullecannelonin.

Snacka om kärlek.

Om ni vill mig något står jag i köket och filar på min fiskbullecocktail. Bokningsförfrågningar sköts via mejl.