Det är oklart om man ska fästa någon som helst vikt vid sina drömmar.
Om någon drömmer riktigt ruskigt kan man trösta. ”Det var bara en dröm.”
Men när man drömmer härligt tror man plötsligt att det är ett tecken från skyn.

Men.
Vad ska man då säga när man vaknar av att man med ett ryck sätter sig upp i sängen klockan 02.14, svettig och orolig för att det har införts en ny friskvårdsaktivitet på jobbet: ORMTJUSNING…???!!!

Jag tittar ut under rullgardinen och världen ser vanlig ut. Permasnön ligger kvar på grannarnas täppor.

Men jag ser fortfarande fackklubbens ordförande framför mig när hon låter någon lägga en fet två meters orm över sina axlar.
Glad och gravid är hon också.
Och motionsrummet är fullt med kollegor som knappt ens höjer på ögonbrynen.
I min kropp har alla organ gått bananas.

När jag kommer till jobbet skrattar Anna i högan sky åt min dröm.
Undra om Freud skrattar?
Och fackklubbens ordförande? 

Inga romantiska filmer eller smöriga kärlekssånger, hur mycket jag än tycker om dem, slår verkligheten. När den knockar en själv, eller någon man känner; romantikens the real McCoy, den där blixt-och-dunder-var-har-du-varit-hela-mitt-liv-kärleken. Den kan ju lura precis var som helst, det har man ju hört (även om jag tror att Ica-kön är en skröna, har någon någonsin hört om några som träffats så?). Men i övrigt, var som helst. Svampskogen, bardisken, drejarkursen, jobbet. Oftast krävs det dock en hel del mod för att det ska bli något av det. Min bästa vän blev kär i en ganska avlägsen granne och tack vare mod, från båda håll ska tilläggas, är de inte längre bara boende på samma gata utan i samma lägenhet – med barn! Nu vill vi skriva om just det, kärlek och mod. Och för det vill vi höra era historier – får vi det? (Mejla!)

Idag pratar alla om namn. Det är Alice och Lukas som regerar, om ni till äventyrs skulle ha missat det.
Men jakten på udd namn pågår. Luften är fri och jag föreslår Brumma.
– Jag gillar inte att Bamse har barn, säger C.
– Du menar att han har legat med nån, säger jag. Fast man vet i alla fall vem, det är ju hon Brumme-Lisa.
– Tur att det är en annan nalle, säger C.
– Jag tycker det är värre att Lille Skutt har gjort det, han är ju liksom ett barn.
– Jo, men det vet man ju hur kaniner är.

På Wendela-redaktionen följer vi den pågående debatten om manliga genier och deras mer eller mindre svinaktiga tilltag. Den är förstås pikant men då vi inte har några personliga erfarenheter av manlig genialitet så följer vi den bara med ett öga. Vi träffar mest lagom begåvade och väldigt trevliga killar.

Men så får vi en påminnelse om att debatten kanske inte är helt teoretisk. En man som betraktades som både ett geni och en riktig karlakarl var Serge Gainsbourg (1928-1991). Så här betedde han sig när han hamnade i samma talkshow som Whitney Houston. [Youtube-klipp som tyvärr inte går att bädda in.]

Missa inte att lyssna på den allt mer desperata programledaren…

”Snart är det fredagsmys.. Om det så är det sista jag gör.”

Måndag
Manic Monday – Bangles

Tisdag
Tuesday Afternoon – Stonecake

Onsdag
Come on everybody it’s wednesday – Bad Terrorists

Torsdag
Thursdays child – David Bowie

Fredag
Fredagsmys – OLW-reklamen

OCH

Friday I’m in love – The Cure

FÖR HELGEN:
Perfect day – Lou Reed + various artists

14.00 Skrattade hysteriskt åt en av de bloggar som visades under ”Senaste blogginläggen” på Aftonbladets startsida. Anna trodde jag hade blivit galen och moonwalkade bort härifrån.

14.03 Ringde upp Eva Rusz, vår relationsexpert, och pratade med henne om loooooove.

14.30 Gick in på Läkare utan gränser och skänkte 233 kronor. Som tur var tog de kort. Visa-kort.

14.35 Godkände en kommentar här på bloggen.

14.36 Fick ett mejl: ”Snygg tröja!”. Svarade: ”Stör ej, jag jobbar för Haiti. Men tack ändå.”

14.37 Skrev ut en artikel som ska publiceras på nätet imorgon. Det tog typ en halvtimme.

VAD GJORDE NI?

Vi ska skriva om kärlek på… senare dar.
Men det är svårt att prata om. Inte om kärlek. Men om åldern.

Det är ju en skymf att kalla folk för äldre. Trots att det är något relativt, inget absolut. Som gammal.

Medelålders är vagt och därför kanske bra. Ingen vet riktigt vad det betyder.

– Det känns som mina föräldrar varit medelålders så länge jag känt dem, funderar Lina.
Och då snackar vi ändå typ 28 år.

På min sida av den här skrivbordsgruppen vill vi skjuta upp medelåldern så långt som möjligt.
Åtminstone till 47, vilket jag läst i en viss tidning är vad folk i genomsnitt menar med medelålders.

Men Wikipedia levererar detta dråpslag:

Medelålders syftar på personer som varken kan sägas vara gamla eller unga. (…) Oftast menas dock personer i 40-, 50- och 60-årsåldern.

Bah! Wiki-vadå?
Vi konsulterar Nationalencyklopedien:

Jaaa… Vad tror ni – kulmage eller 40+?

Kommer tillbaka från lunch med sleepless kollega.
Studerar Annas graf.
Jag verkar vara ett medvetslöst unikum (peppar, peppar).
– Det här ser inte bra ut, Anna! säger jag.
– Men så där sover ju folk! säger Anna.
– Herregud min graf skulle se ut så här, säger jag och ritar i luften.
– Rita en skiss, säger Lina.
Men då slår det mig att jag la en sekreterare under lakanet vid kudden igår kväll när jag gick och la mig. En fiffig liten app.
Och resultatet blev den här skissen:

Fotnot: Detta var en natt då jag inte brädade Anna och tog hennes pojkvän Rolf Lassgård ifrån henne. Som natten före. Inte heller rånade jag banker, snodde en polisbil och gick totalt shopliftning-bananas i en prylaffär. Som förrförra natten.

Jag har skrivit tidigare om vår heta kärlek till de iPhones vi fick i våras. Nu har jag börjat kombinera den med ett annat populärt samtalsämne på Wendela, nämligen hur vi sover. Om vi somnar tidigt eller sent, väcks mitt i natten och i så fall av vad, drömmer konstiga saker, om dagsformen är pigg eller trött… Det finns mycket att säga om sömn!

Hur som helst, jag har nu laddat ner en liten app i min telefon, som visar min sömn svart på vitt. Man tar helt enkelt med sig telefonen i sängen (jag har den under lakanet vid kudden) och så registrerar den hur jag sover, baserat på hur jag rör mig. Teorin är att när man sover djupt rör man sig lite, för att sen sprattla runt mer och mer när man närmar sig vaket tillstånd.

Sen kommer jag till jobbet och visar Lina nattens graf. Hon är F-A-S-C-I-N-E-R-A-D.

Här ser ni hur jag sov i natt. Sov lite lättare och drömde fram till 02, vaknade till, somnade om och rasade ner i djupsömn, tills strax efter 05. Sen hade jag ställt väckarklockan fel och väcktes en timme innan det var dags, men somnade om.

Kom inte och säg att det inte är spännande!

PS. Ja, jag vet att man ska/kan använda appen som väckarklocka; den väcker dig då under de 30 min innan den tid du har ställt in, då du sover som lättast. Men jag vill ha ett exakt uppvaknande och använder därför min vanliga väckarklocka. Det är grafen jag vill åt. DS