Wendelabloggen

Vi bloggar om och från Wendela, Sveriges största sajt för kvinnor. Och mer därtill.

Arkiv för kategori Okategoriserade

- Sida 71 av 79

Nu är det bevisat: Iphone-kameran ljuger ALLTID

av Helena Utter

Kameran ljuger aldrig. Pyttsan!
Iphone-kameran ljuger som en häst travar.
Kolla bara bilden från vårt julmöte i den här bloggen, inte ser det livat ut.

Idag fick vi ett mejl från en kollega:

Hej Ladies!
Kan man kvala in och jobba hos er?
Igår när jag satt i möte i XX satt ni bredvid i XX och skrattade typ hela tiden.
Jag vill också skratta flera ggr per dag!
Kanske har ni nån liten liten plats jag kan fylla 🙂
Det var iaf väldigt härligt att höra att några skrattade och hade kul på jobbet!
/J

J ljuger aldrig.
Det är bara det att vi ser så jäkla tråkiga ut på bild.
Kanske finns nån bra app att ladda hem. FunnierPicsApp? 

Det här ’fredagsmys’ alla pratar om…

av Wendelaredaktionen

… vad ÄR det för något? För dig? Gör ni det? Hur gör ni det?

Vi kom in på det under julmötet. Vi vill hitta ämnen att skriva om, utifrån detta mytomspunna begrepp, men vi behöver er hjälp med definitioner.

Vi fredagsmyser givetvis även på Wendela.

Helena brukar poppa popcorn, ta ett glas vin och svimma i soffan. ”De andra kanske tittar på Simpsons”, tror hon.

För Anna är det att ta två glas vin på lokal och sedan gå hem och smälla av i soffan. Hon vill också tillägga att Idol inte har något med fredagsmys att göra.

Lena instämmer inte. Hennes definition av Fredagsmys rymmer just Idol, tillsammans med att gå runt i köket och dricka vin och laga mat med sin man och tillslut hamna framför tv:n med hela familjen.

Och för mig; att unna sig! Unna sig, dessa ofta missbrukade, underbara ord. Stanna hemma, hyra film, kanske ta ett bad, hämtmat, ett glas vin och och äta godis tills man somnar.

Tja.. Vin, soffa och vila tycks vara nyckelord i Wendelaredaktionens fredagar.

Berätta om ditt fredagsmys, vi vill veta!

Gillar ni julen?…

av Wendelaredaktionen

Gillar ni julen? Här sitter vi på julmöte och funderar över vad ni vill läsa om. Vad ska vi ta upp, vad engagerar er? Kreativiteten flödar, som ni ser. Cecilia är lite besviken att vi inte fick någon liten munsbit på mötet, men annars flyter det på bra.

IMG_0777.jpg

Varning! Själv är inte bäste frisör!

av Helena Utter

 

Det är kristider och man ska vara sparsam.
Men se upp i djungeln av käcka råd. Vissa av dem kommer göra dig fet, ful och fattig.
Och nu – kära läsare – ska Wendela avslöja två styggelser till besparingsråd!

  1. Gratis är äckligt – och överreklamerat! Ät inte bjud-bullen bara för att den är gratis och du tror att du kommer hoppa över fikat hemma i kväll. Beviset sitter bredvid mig. Bokredaktören mår tjyvtjockt.

  2. Själv är INTE bäste frisör! Det har iofs funkat i ett par år, att klippa sig själv lutad över badkaret. Men igår gick något snett. Klippningen tog sjukt. Nu måste jag beställa svindyr akuttid på frisersalongen som vägrar bara klippa – de måste alltid STAJLA sina kunder. Usch.

    nyklipptny.jpg

    Tänkte klippa etapper. Det blev… två etapper.

     

 

När jag försöker kolla sminkläget med en 9-åring

av Helena Utter

 

I senaste Kamratposten handlar det om smink. Jag har för mig att dom coola brudarna började sminka sig i fyran. I alla fall i femman. Det var på 80-talet, det.

Men jag ville kolla läget i en vanlig mellanstadieklass i Stockholms utkanter anno 2009.

Så jag vände mig till sonen som går i fyran.

Jag: – Är det några av tjejerna i klassen som brukar sminka sig?
Stora E: – Ehh… sminka sig?
Jag: – Ja, du vet. Svart runt ögonen. Rött på kinderna och läpparna. Eller rosa…?
Stora E: – Nej, det vet jag inte. Hur ser det ut?
Jag: – Men jag till exempel. Jag är ju helt osminkad nu…
Stora E: – … Jaha…?
Jag: – Men för det mesta brukar jag sminka mig…
Stora E (förvånat): – Brukar du?
Jag (förvånat/irriterat): – Ja! Du vet! Svart på ögonfransarna och runt ögonen liksom!
Stora E (lutar sig fram): – Men ögonfransarna är ju redan svarta.
Jag (börjar bli irriterad): – Mäh! Dom brukar ju vara JÄTTESVARTA!
Stora E: – Jaså…

SLUTSATSER:
1. Ingen idé att göra sig vacker för barnen.
2. Oklart hur läget är i en vanlig mellanstadieklass i Stockholms utkanter anno 2009.

Lycka till med tuttarna som upphäver tyngdlagen

av Helena Utter

 

Jag talade med Bob Hansson, estradpoeten ni vet. Vi pratade om män.

Bob kastade in några sköna brandfacklor om kvinnor också. Och skrattade förtjust och liksom överraskat åt det han sa. Jag med.


Bob sa: ”Det är en kliché att män bara vill sätta på och inte skaffa barn. Det är ju oftast kvinnan som tar ut skilsmässa.”


Och Bob sa: ”Sedan finns ju sex and the city-kvinnan. Hon vill inte vara man, hon vill vara en tonårig kille…!!!”

Vi skrattade. Men jag är ändå reporter, kan inte bara skratta. Så jag kände att jag måste säga något:
– Det kanske är roligare att vara tonårskille än vuxen man…?
Sa jag.

Bob sa något, typ jo, det kan man ju tycka blabla blabla.

Sedan när vi sa tack å hej, trevligt å prata med dig och ha en bra dag och just skulle lägga på luren hojtade Bob:
– Och lycka till nu med dom unga gymmade lammköttskillarna!!!!!!

Det där var vad min kollega Anna skulle kalla en brandfackla över axeln.

Och den brände, Bob, och nu måste jag säga det. Jag är ingen Sex & the City-kvinna, Bob. Fel, Bob.  Man kan inte bara tro saker om folk, Bob, inte ens när man anser sig ha poetens frihet, Bob.

Ja. Det var bara det jag ville säga.

Och lycka till nu, Bob. Med dom vältränade kvinnorna med blonda hårsvall, vita tänder, tuttar som upphäver tyngdlagen, smarta som Einstein och intellektuella som Simone de Beauvoir och ändå glada, kåta och tacksamma medan dom sköter hushållet, stryker dina kalsonger och är vd:ar för framtidens börsbolag.

Säg efter mig

av Wendelaredaktionen

Möjligen hade jag en kort mittlivskris i somras, då jag tyckte att allt stod stilla och inget hände, inte med mig i alla fall. Behovet av nya influenser kändes överväldigande, jag ville lära mig något nytt.

Jag anmälde mig till en nybörjarkurs i arabiska.

Arabiska visade sig vara skitsvårt.

Nu har jag kommit halvvägs in i min kurs och jag kan med viss möda presentera mig, säga att jag kommer från Sverige och… tja, det är väl ungefär det. (Fast jag kan dessutom alla skrivtecken. Nu sitter och jag och ljudar som en 6-åring, läser ord som jag inte har den blekaste aning om vad de betyder. Men i alla fall. Alla arabiska skrivtecken! Det är något nytt!)

Igår lärde jag mig också en fras som kan vara höstens nyckelmening. ”’Ana marida.” Jag är sjuk. Jag kan också fråga mina kollegor: ”Hal anti marida?” Är du sjuk?

Kanske har jag lärt mig all arabiska jag behöver.

 

 

Snuvad (!) på miljonerna

av Wendelaredaktionen

Återuppstånden är sjuklingen, hurra! Efter tre dagars horisontalläge med Samarin, Resorb och lite Losec Mups som enda bränsle, har jag nu återvänt till den lite glest befolkade redaktionen.

Mejlkorgen var efter två dagars frånvaro tvärfull och efter att ha läst/svarat/ordnat med inkorgen tog jag mig tid att snabbt ögna igenom skräppostmappen.


Och döm om min förvåning
– och massiva besvikelse – jag har gått miste om så mycket medan jag har legat hemma i magsjukans efterdyningar.

Minst tre advokater har försökt komma i kontakt med mig angående mina allra mest avlägsna släktingar i olika vrår av världen, som under olika omständigheter och tidsperioder gått bort och donerat sina enorma förmögenheter till mig.

En annan advokat företrädde en man som tydligen inte alls var släkt med mig, men erbjöd mig ändå att dela det miljonstora arvet med honom som en listig scam (i ett personligt mejl adresserat till ”undisclosed recipients:”).

Som om det inte vore nog har jag vunnit ett antal miljoner euro på ett lotteri jag inte ens visste existerade, och fått tips om otaliga effektiva/livsviktiga/extrapris-billiga sätt att ”make your woman want you even more” eller ”se ut som du har en superlyxig klocka – jättebilligt”.

Allt detta har jag missat medan jag slumrade framför dag-tv-såporna.

Sjukdagar är förluster på alla sätt.

 

Tänk att de alla vill just mig någonting.

 

Allt utom svinet

av Wendelaredaktionen

Det är manfall på Wendela-redaktionen. Reporter-Helena är på planerat höstlov, på Bästkusten eller på Sveriges baksida eller vad man nu vill kalla det (Helena själv kallar det nog hemma). Boss-Lena är också ledig, hon har för ett par dagar flytt renoveringskaos till sommarstugan.

Tanken var att jag, Lina och Peder skulle hålla ställningarna men nu har Lina blivit sjuk. Alltså, man skulle kunna tro att vi är en dagisavdelning för vi har haft det mesta här på redaktionen den här hösten. Från skumma ögoninfektioner, via ansiktseksem (den var min, tack så mycket) till magvirus. Men svinet tror vi oss ha sluppit, ta-i-trä. Med tanke på vår benägenhet att dra på oss det mesta väntar vi otåligt på vaccinet, och håller tummarna att det kickar in innan svinet knockar oss.

Under tiden strävar jag och Peder på, och hoppas på Linas snara återuppståndelse.

 

Om fredagsplaner

av Helena Utter

Om fredagsplaner. 

Fredag och luften har dallrat av förväntan, ångest och lättnad. Dom som har planer. Dom som önskar dom hade. Och dom som bara vill åka hem.

Själv har jag ofta planen att åka hem och svimma i soffan. Men idag träffade jag A. Vi har haft en ständigt pågående plan att träffas sen jag såg hennes ryggtavla försvinna ut ur målfållan på halvmaran i september. Jag kom liksom aldrig ikapp. 

Ikväll skulle vi äntligen komma i kapp. I tisdags messade jag A: ”Men fredag då?” A svarar: ”Sorry kan inte.” Onsdag morgon, A messar: ”Förresten jag kan, om du inte fått andra plans för fredag?” 

HA-HA-HA. Andra plans! A är rolig. Riktigt rolig. Det var därför jag ville träffa henne idag.

Men nu hemåt.

Sida 71 av 79