Posten kom just, och med den en tidning om höstens böcker. Ernst kommer med boken ’Jul med Ernst’, står att läsa i en artikel som illustreras av den här kompletta jul/Ernst-bilden. Typiskt, säger ni. Årets julklapp säger jag och längtar lite.
– Vad vill du ha att dricka? undrar förlagsmänniskan.
Jag ser mig om i fikarummet.
– Champagne! säger jag.
Alla skrattar. Dom tror att jag skojar.
– Men det går lika bra med kaffe, säger jag för att släta över missförståndet.
Tar kaffe. Går in i rummet där vi ska sitta. Förlagsmänniskan har lagt lördagens Aftonbladet på bordet, med Wendelauppslaget uppe. Där poserar mina närmaste kollegor och jag med ballonger och champagneglas. Författaren har bott utomlands och måste uppdateras på vad som hänt i Sverige. Det vill säga att avdelningen Wendela startats och nu firar ett år.
– Aha, där har du champagne, säger författaren och pekar på bilden.
– Ehhh… ärligt talat är det grönt te, avslöjar jag.
– Jaså, säger författaren och börjar läsa artikeln.
– Och i vanliga fall skriver vi artiklar om andra än oss själva, säger jag.
Lång intervju. Puh. Fick lyfta benet med händerna när jag skulle lägga det ena över det andr
Och nu är jag på den här nivån: ”Ok, om jag byter från röd linje till grön på t-centralen måste jag gå i en trappa. Uppför eller nedför? Äsch bäst byta på Slussen. Där är det bara rakt över perronge
Har ont i benen. på grund av den företagssubventionerade friskvård jag ägnade mig åt (på min fritid) i lördags. Hm. Och nu, bäst att stå upp hela vägen. Gör ont att sätta sig och resa.
Den här är min och det tog mig 2 timmar 4 minuter och 55 sekunder att få den. Knappt trött ens.
Ut på stan – med nyklippta tånaglar och håret i stram fläta. Här ska springas halvmarathon. Så firar jag.
Överlever jag ska jag sluta springa.
Går det bra kommer jag i eufori anmäla mig till något nytt lopp.
– Går det dåligt får du sparka tränaren, säger en kollega.
Hm. Hade jag haft en tränare hade den legat jäkligt brunt till just nu.
Om han el hon inte hade ett förråd valium man kunde nalla på.
Vid fem går starten. För såna som mig.
Ni har väl inte missat ettårsuppslaget i tidningen idag? Jag firar med feber och sjuka, men glädjechockades just av den här underbara krya-påsen. Kommer bli frisk nu. Tack Elin!
”Man känner sej lurad, är gift med samma kvinna sedan 25 år tillbaka och har ju alltid trott att hon gillat vårat sex för det har verkat så.. men nu förstår jag varför jag fått städa så mycket. Nu får man ju överväga skilsmässa..”
En av många läsarkommentarer (med glimten i ögat får man anta) angående vår Dagens snackis…
Kaffemaskinen häller genomskinlig vätska i mitt glas. Sportkillen som kör maskinen bredvid har t-shirt med tryck. Det gör mig alltid osäker. Det kan anspela på något som bara jag inte känner till.
Dessutom: Hur länge kan man stå och läsa på någons bringa innan det blir pinsamt?
Hinner bara läsa något om majskolv. Eller majskolv och majskolv. Det står det cob. Majskolv är ju inte bra t-shirt-ord.
Sedan kommer Olle som jobbar på Läsarmedverkan. Han har också t-shirt med tryck. Då blir jag en läsare och han borde medverka.
– Fight Legged Freaks? läser jag.
– EIGHT Legged Freaks! medverkar Olle.
– Aha! Va e de? säger jag.
– En film. Om spindlar. Jag fick den från filmbolaget, dom trodde att jag ville skriva om filmen.
– Så du har inte betalat den själv?
– Näe!
– Var det en storfilm som man borde ha sett?
– Neeej då!
Vår relationsexpert Eva Rusz firar sin nysläppta bok Relationskoden med fint kalas på Strandvägen. Jag och Anna är på plats och räknar kändisar – många!
När blodsockret sjunker på Wendelaredaktionen så rajdar vi postfacken. Nån gång i somras fick alla medarbetare två sk dammsugare. Våra egna är borta sen länge – men sen dess har ju folk slutat, gått på pappaledigt eller gillar inte dammsugare. Tack så mycket, säger vi.