… och apropå stolar, lika bra att jag introducerar Helenas stol när jag ändå är i farten. På den sitter Monica som faktiskt är Helena den här veckan, medan originalet är på Kanarieöarna och (detta är inte bekräftat men jag får lov att förmoda) längtar efter oss. Men Monica är inte ensam om att vara Helena, jag har fått låna det hett eftertraktade garagekortet och varje morgon och kväll när jag skumpar igenom spärrarna möts jag av ett ”Välkommen/Välkommen åter Helena Utter”. Det finns visst en liten Helena i oss alla. 

Just nu på Wendela: Vår nya stjärna på redaktionshimlen heter Annika och jag hade tänkt introducera henne för er på bloggen idag. Men hon är sjuk, så istället introducerar jag hennes stol och dator. Föreställ er vilka stordåd som ska utföras här! Och håll ut, intervju och presentation kommer efter tillfrisknande.

Å va gör vi nu?
Varför inspekterar Lina och Monica bordsplaceringen?
Vem väntar vi på?
Var är vi?
Och vad ska hända med kakelugnen längst till höger?

Mysterierna tätnar. Allt får sina svar i sinom tid.

… balkongpremiären!

Tack för den här gången Kung Bore, det var kul men du stannade lite för länge, vi hörs igen till jul. Lördagen den trettonde mars är det balkongpremiär och så får vädergudarna säga vad de vill. Vi kommer sitta där oavsett vad, i bävernylon eller i kortärmat, och det är början på åtta underbara månader av vår och sommar och glädje som ska plåstra om oss efter detta outhärdliga mörker och allt vägsalt i såren. Nu jäklar!

Där sitter jag och är nyfiken på vad som gömts i snö.

Först en jätte-disclaimer: Jag är tjej och ”begrip int”.
Och detta kanske redan är sagt för allting är ju redan sagt och gjort.
Men det är det här med sporten och metaforerna. Såg ni stafetten igår? Eller hörde? Norrthug jagade tät-trion som ”stora stygga vargen” – enligt kommentatorerna.
Sedan släppte dom den tråden.
Som tur var.
Hade ju varit synd att kalla tjecken, fransmannen och Hellner för de tre små grisarna.
Och hur tänker man f ö när man kallar Kalla för ’rashäst’?

Välläst snackis på Wendela idag – killsorterna som tjejer tänder på i smyg. Sitter här med pastasalladen i högsta hugg och väntar på att kommentarerna ska börja droppa in. Det brukar de göra.

Som för ett tag sedan, när vi skrev om att glömma den rätte och nöja sig med Mr Good enough. Många (jag med) håller med om att det är synd att gå runt och känna eller tänka att man ”nöjer sig”. Samtidigt tycker många att kraven på en potentiell partner ofta är helt orimliga. Bland både killar och tjejer, ska tilläggas, vi är nog ganska jämställda när det kommer till de där kraven.

– Nej jag har inga speciella krav, bara han är snäll och ärlig. Sedan får han gärna vara hantverkare förstås, så vi kan jobba med 1700-talstorpet jag tänker mig att vi ska bo i, och musikalisk så han kan sjunga med våra framtida ungar och kanske skriva en och annan kärlekslåt åt mig. På vår årsdag kanske, eller jag vet inte. Och skäggstubb, jag älskar skäggstubb, kanske en manlig fast inte för farlig tatuering på skuldran, avslappnad men snygg klädstil förstås (marinblått är snyggt!), och gröna fingrar och en begivenhet för det italienska köket och ljusa ögon och en snygg bil och gilla sport fast inte för mycket och.. Men alltså, jag har verkligen inga krav, när den rätte gör entré bara VET man det.

Vi pratar om det där ibland (läs: ofta), kompisarna och jag. Hur man vet, och vad som är rätt och rimligt att önska sig eller leta efter. Hur gör ni? Hur vet ni? Har ni någon kravlista?

Jag frågar Monica vem som är hennes drömkille och hon ler och svarar: ”Alltså, jag är jävligt nöjd.”

Alla ovanstående funderingar framstår plötsligt som helt onödiga när det kan vara så enkelt.

”Åh, snickare minsann, intressant. Och hur skulle du beskriva ditt förhållande till din mamma?”

Idag bränner pengarna på fickan. Vi tittar ner på gallerians boklåda och funderar på att ta bonnpermis… 

Jag vet inte riktigt varför, men för en tid sedan föreslog jag för barnen att vi skulle utropa en dag i veckan till tv- och datorfri.
Varje dag sedan dess står 10-åringen innanför dörren när jag kommer hem:
– Är det dator- och tv-fri dag idag? undrar han.
Men det har alltid funnits nån anledning att det inte är det. T ex att klockan varit för mycket.

Igår sa jag äntligen:
– Okej!

Och detta är vad som hände då:
– 10-åringen gjorde läxorna
– 5-åringen pysslade med glittriga piprensare, tejp, paljetter.
– Jag lagade mat.
– 5-åringen klättrade upp på diskbänken och skrek: ”Det här är det värsta dagen i mitt liiiiv!”
– 10-åringen sa: ”Hittills, i så fall.”
– 10-åringen spelade trombon
– Vi åt middag.
– 5-åringen gjorde pärlplattor.
– 10-åringen läste en bok.
– Barnens far dök upp och försökte slå på tv:n.
– Jag hindrade honom.
– 5-åringen och 10-åringen sprang omkring och jagade varandra.
– Jag lekte pyjamasleken alias tvättmaskinsleken med 5-åringen.
– 10-åringen gick lös på pianot och hamrade.

Sedan när jag läste gonattsaga för 5-åringen råkade jag se på Iphonen att Sverige ledde stafetten.
Så jag smög ned och tittade på tv.
Hahahahahahaha! 

Har du hämnats ditt ex?
Vi efterlyste berättelser från er läsare för en tid sedan.
Vi fick mejl från två personer som begått brottsliga handlingar.
Den ene hade fått sitt straff, elektronisk fotboja, och tyckte det var värt det. 
Den andre hade spridit smitta.

Och så fick vi några mejl till.
Vi vill ha några till!
Men inga brott, tack. 

Så vi försöker igen: har du hämnats ditt ex – utan att begå något brott?

Mejla oss och berätta!

Fikapausen gör dig mer effektiv, läser vi i tidningen Du & jobbet.
Old news, säger vi. Men behovet av kaffe är konstant.
Nu uppfinner vi: tema-fikapaus!

Dagens tema: De fyra elementen.
Utgångspunkt: Högprestigehörnan, redaktionen, Globen.
Mål: Hamburgerrestaurangen lite längre bort i samma huskropp.

– Först måste jag bara dricka en liter VATTEN.
– Kan vi ta på oss jackorna så kan vi ta lite LUFT på vägen?
– Hm, blir det någon ELD då? Eller får det räcka med vår inre glöd…?
– Ingen rök utan eld.
– Bra där.
– Vad är det fjärde elementet?
– JORD. Men det blir svårt med tanke på all snö…
– Nä, då går det inte.
– Men om dom har sandat så får det duga.

Vi går ut och går i Fargo-land. Sedan blir det några höga knäuppdragningar, i vovve-stövlar.
Och sedan femte elementet: KAFFE.

Fem steg till lyckad kaffepaus.