Jelena Isinbajeva är världens bästa kvinnliga friidrottare.
Men inte bara det.
Ingen är skickligare på att marknadsföra sig själv.
Jag har ju haft en lång karriär och mötte många ryska idrottskvinnor på den gamla Sovjettiden.
Då var det en bragd bara att dra ur dem ett ”da”.
Idag är det annorlunda.
Den korta filmsnutten som jag länkat till här filmade jag själv på Isinbajevas segerfest i Peking.
Där dök hon upp i ett par väldigt korta byxor, där det stod ”pole” på ena skinkan och ”vault” på den andra.
Polevault, alltså, eller stavhopp på svenska.
Just det här klippet kom inte med på den film som publicerades på Sportbladets web-tv.
Det fick inte plats.
Men här är den:
Jag tycker det är intressant att visa, för det avslöjar ryskans sinne för effekter och förmåga att dra blickarna till sig.
Hennes ”kupp” på segerfesten där i Peking gjorde garanterat det.
Det var samma sak i Monaco förrförra helgen, där Isinbajeva utågs till världens bästa kvinnliga friidrottare 2008 och fick en prischeck på 100.000 dollar – drygt 800.000 svenska kronor.
Då hade hon redan lagt hälften – 400.000 – på en juvelbeströdd klänning.
Det var väl att ta i, tycker jag själv, och lite typiskt, nyrikt ryskt.
Men Isinbajeva är friidrottens bäst betalda stjärna.
Hon kommer snart att skriva ett nytt mångmiljonkontrakt med ryska sportjätten Gazprom, som redan skickat henne en splitter ny Lexus, en lyxbil hon rattar runt med i Monaco.
Hon har precis köpt en svindyr bostadsrätt i ett av Moskvas dyraste lägenhetskomplex.
Det är nya tider i Ryssland, trots lågkonjunkturen.
Inte ens Usain Bolt kommer upp i Isinbajevas inkomster.
Men hon har en förmåga att bjuda på sig själv, hon har alltid saker att säga och är suverän på de presskonferenser hon ger.
Men var går gränsen?
Jag kan se det humoristika i texten på Isinbajevas bak, även om Susanna Kallur aldrig skulle dyka upp i ett par minimala byxor med ”100” på ena skinkan och ”häck” på den andra.
Inte ens om hon vinner OS-guld i London.