Jag halkade in på det här ämnet då jag råkade se att Thomas Junta fått avslag på sin nådeansökan tidigare i år.
Han får sitta kvar i fängelset i Massachusetts, USA:s mest svårstavade delstat.
Vem är då Thomas Junta?
Jo, hockeyvärldens mest ökända hockeyfarsa.
Den femte juli år 2000 slog han ihjäl en annan hockeypappa, 40-åriga Michael Costin, och blev en världsnyhet.
Jag har mött en del upprörda hockeyföräldrar under min egen tid som hockeyfarsa, men inga som slagit varandra på käften.
Även om det varit nära ett par gånger.
Men där i Massachusetts gick det så långt att en hockeyfarsa hamnade i fängelse och den andra på bårhuset.
Orsaken var en internmatch på en sommaröppen rink, där knattarna på 10-12 år hade delat upp sig i två olika lag.
Offret Michael Costin hade hoppat in som domare.
Det blev lite småfult, speciellt mellan Costins tre söner och Juntas tioårige son Quinlan.
Just då klev Thomas Junta in i hallen för att hämta upp sin son.
När han såg vad som hände på isen sprang han ner till båsdörren och skrek:
– Nu får ni fan sluta med det där!
Costin ryckte på axlarna och svarade:
– Det är hockey.
Det ledde till att de båda papporna började knuffa och sparka mot varandra. Men det var snabbt över, då två andra pappor gick emellan och bröt upp fighten.
Den enda skadan då var att Junta fick skjortan sönderriven innan han kastades ut ur hallen, efter att först ha bett sonen Quinlan att byta om snabbt och komma ut till den väntande bilen.
Där kunde det ha slutat.
Men den 125 kilo tunga lastbilschauffören Junta – som kallades den ”snälle jätten” av sin advokat senare under rättegången – tyckte att sonen dröjde och var orolig att bråket mellan smågrabbarna blossat upp igen.
Så han gick tillbaka in till omklädningsrummen.
Den första han mötte var Costin, som reagerade direkt och försökte pricka Junta med en höger.
Alla är överens att Costin utdelade det första slaget i det så fatala bråk nummer två.
Problemet var att de gick i olika viktklasser.
Costin vägde bara 80 kilo mot Juntas 125.
Det slutade med att Junta – enligt rättegångsprotokollet – satt grensle över en liggande Costin och delade ut sex slag mot hans huvud.
Dessutom ska han ha dunkat Costins huvud i cementgolvet två gånger.
Och allt skedde inför deras egna, chockade barn som skrek åt dem att sluta.
När Junta slutligen reste sig låg Costin kvar livlös på golvet.
En artär hade skadats och all blodtillförsel hade strypts till hjärnan.
Han avled på sjukhus två dagar senare.
Junta har hela tiden hävdat att han handlade i självförsvar.
Costin var heller inte Guds bästa barn och hade suttit i fängelse sju gånger.
Han gick också på en cocktail av starka mediciner vid tillfället.
Antidepressiva tabletter, sömnmedel och medicin mot yrsel.
Men det hjälpte inte Junta.
Han visade ingen ånger i rättsalen och såg sig själv som ett offer.
Han menade att han bara försvarat sig.
Den kalla attityden gjorde att domen blev 6-10 år när den föll 2002, dubbelt så sträng som normalt i liknande fall.
Av samma skäl har Junta fått två nådeansökningar avslagna.
Han hävdar fortfarande att han handlade i självförsvar.
Därför får han fira sin sjunde jul i fängelse.
Om grabben fortfarande spelar hockey vet jag inte.
Men det är knappast troligt.
• • •
Från en hockeytokig farsa till en annan.
En helt annan.
Michel Croteau är kanadensare, men han anser att pennan är mäktigare än svärdet.
När den 16-årige sonen Steven vann poängligan i pojkserien han spelade i tog Michel för givet att han också skulle koras till ligans MVP – mest värdefulla spelare.
Steven hade trots allt gjort 45 mål och 42 assist på bara 27 matcher den här vintern 2001.
– Han var fantastisk. Alla älskade pojken, berättade hans pappa.
Men när det var dags att dela ut priset till mest värdefulla spelare, var det en annan spelare som fick gå upp på scenen.
Då brast något i Mr. Croteau.
Men han väckte inte rubriker genom att slå någon på truten.
Nej, han stämde det lokala kanadensiska ishockeyförbundet på 300.000 kanadensiska dollar – då cirka 1,8 miljoner svenska kronor.
Men vad han inte visste var att det kanadensiska ishockeyförbundet – Hockey Canada – hade en paragraf som sa att en spelare som var inblandad i en rättstvist var avstängd så länge utredningen pågick.
Och den tog tid.
Stackars Steven missade hela nästa säsong och hans karriär var över.
Så vad hände sen?
Jo, Croteau förlorade naturligtvis målet mot Hockey Canadas stjärnadvokater, även om han försökte driva fallet ända upp i Kanadas Högsta Domstol.
Och Steven – numera 24 – spelar korphockey idag.
• • •
Egentligen är det märkligt att inte fler coacher,domare och andra fått sätta livet till, om man läser den amerikanska domarorganisationen Naso:s – www.naso.org – lista över incidenter som inträffat i framförallt amerikansk ungdomsidrott.
Här är några exempel:
En pappa ville ge igen på en medspelare som mobbat hans 12-årige son i det amerikanska fotbolls-laget 49ers i Las Vegas. Han blandade ner östextraktet Ipecac – som utlöser svåra kräkningar – i sonens energidryck och sa åt honom att se till att lagkompisen drack ur flaskan.
Problemet var bara att det var en varm dag och att halva laget drack ur samma flaska.
Det slutade med att åtta ungdomar fick föras till sjukhus med svåra magsmärtor.
Pappan – 41-årige Jerome Breland – dömdes till sex månaders husarrest.
• • •
I Albuquerque, New Mexiko, slipade en tandläkare gallret rakbladsvasst på sin sons amerikanska fotbolls-hjälm. Meningen var att ge motståndarna svåra skärsår. Fem spelare och en domare skadades innan tilltaget upptäcktes. Och pappa tandläkaren fick sitta två dagar i fängelse och göra tre månaders samhällstjänst.
• • •
En polisofficer i Pennsylvania mutade en tioåring med två dollar, för att han skulle pricka en motspelare med den stenhårda bollen i en baseball-match. Polisen fick krypa in i finkan i 23 månader.
• • •
En fotbollsmamma i Viriginia klöser och slår en 15-årig domare efter en match där hennes nioårige son spelat.
• • •
En fotbollscoach i Florida attackerar domaren efter en match för 12-åringar. Han skallar domaren som bryter näsbenet.
• • •
Sådär fortsätter det bara.
Det finns fler exempel på hur föräldrar kan bära sig åt.
Det finns till och med ett uttryck för det i USA – ”sidline-rage”.
Föräldrar som står vid sidan och blir så upprörda att de till slut exploderar.
Det är skönt att man bor i Sverige.
Mats Wennerholm