Jag gillar egentligen inte att göra sådana här listor.
Det är så många spelare man lärt känna genom åren som inte kommer med och det är bara de fyra första som känns helt självskrivna.
Men jag gör ett försök.
Och innan ni kastar er på datorn för att utnämna mig till årets jubelåsna, som inte tagit med den eller den spelaren, så kom ihåg att det är en högst personlig ranking.
Du får gärna gör din egen.
Men här är min lista.
De tio största NHL-svenskarna genom tiderna:
 
                                                                                     
1. Nicklas Lidström, b, Detroit
Meriter: Fyra Stanley Cup-titlar 1997, 1998, 2002 och 2002, Sex James Norris Memorial Trophy som NHL:s bäste back 2001-2003 och 2006-2008, Conn Smythe Trophy 2002 som Stanley Cup-slutspelets mest värdefulla spelare, framröstad till NHL:s All Star Team elva gånger. Tvåa i omröstningen till Årets Rookie  NHL (Calder Trophy) 1992 bakom ryssen Pavel Bure. Medlem i trippelguld-klubben efter att ha vunnit Stanley Cup, OS-guld och VM-guld.
Kommentar: Det går inte att blunda för Nicklas Lidströms överlägsna meriter. I mina ögon är han den störste. Han visar även samma kvaliteter vid sidan av isen. Han sköter sin fysik minutiöst och det är en av de största anledningarna till att han sällan eller aldrig varit skadad under sin långa karriär. En av världens bästa backar genom tiderna.                                     
2. Peter Forsberg, f, Colorado-Philadelphia-Nashville
Meriter: Två Stanley Cup-titlar 1996 och 2001, Hart Memorial Trophy som NHL:s mest värdefulla spelare 2003, Art Ross Trophy (NHL:s poängkung) 2003, Bud Light Plus/Minus Award 2003, Calder Trophy som Årets Rookie 1995, medel i trippelguld-klubben efter ha ha vunnit Stanley Cup, OS-guld och VM-guld.
Kommentar: Foppa har haft ett sorgligt kort NHL-karriär på grund av alla skador. Annars skulle förmodligen meritlistan varit ännu längre än den redan är. Men Foppa har några unika titlar som svensk. Han är den ende som vunnit Hart Memorial Trophy och den ende som vunnit NHL:s poängliga. Han har fortfarande högsta poängsnittet bland svenskar i NHL med 1,25 poäng/match. Och som underhållare har han varit överlägsen. Det räcker till en andraplats – men inte för att slå Lidas.
3. Börje Salming, b, Toronto-Detroit
Meriter: Hittills ende NHL-svensk som är invald i Hockey Hall of Fame. Spelade i NHL:s First All Star Team 1977.
Kommentar: Meritlistan är kort, men Börje kom tvåa och trea i massor av omröstningar under en tid då européer sågs med misstänksamhet i Nordamerika, där kanadensare och amerikaner såg sina jobb hotade. Salmings storhet var att han banade väg för alla européer med sin tuffa och uppoffrande spelstil. Han backade inte för någon och ingen skrämseltaktik bet på hårdingen från Kiruna. Trots alla smållar hade han en av de längsta karriärer någon NHL-svensk haft. Det finns bara ett ord för hur hockeyvärlden ser på honom idag – respekt!
4. Mats Sundin, f, Quebec-Toronto-Vancouver
Meriter: Mark Messier Leadership Award 2008, uttagen till NHL:s All Star Team nio gånger, förste svensk att nå 500 mål och 1000 poäng i NHL, förste europé att gå som nummer ett i NHL-draften (1989). Flest spelade NHL-matcher av samtliga svenskar (1.323 and counting).
Kommentar: Jag undrar var Sudden legat på den här listan om han inte blivit tradad (mot bland andra Wendel ”Captain Crunch” Clark) av Quebec till Toronto sommaren 1994. Då hade han följt med i flytten till Colorado och förmodligen fått lyfta både en och två Stanley Cup-bucklar. Nu hamnade Sudden i hopplösa Toronto och där var han aldrig i närheten. Men Suddens jämnhet är oslagbar. Och han är en av de största ledare svensk hockey fått fram. Den perfekta kaptenen. Jag unnar honom att vinna Stanley Cup i Vancouver. Även om det inte är särskilt troligt.
5. Kenta Nilsson, Atlanta-Calgary-Minnesota-Edmonton
Meriter: Stanley Cup-mästare med Edmonton 1987. Har fortfarande svenska poängrekordet under en säsong med 131 poäng (49+82) från 1980-81.
Kommentar: Medan de fyra första NHL-svenskarna är lätta att placera, blir det svårare på de här platserna. Men Kenta var en fantastiskt spelare och ena av tre svenskar med ett poängsnitt över en poäng under NHL-karriären (Kenta står på 1,24 poäng/match, precis bakom Foppas 1,25). Hans passande smeknamn var Mr Magic och hans spelsinne och teknik är det inte många som kan konkurrera med. Inställningen kunde väl varit bättre i vissa lägen, men Kenta är och var en artist. I ordets rätta bemärkelse.
6. Mats Näslund, f, Montreal-Boston
Meriter: Stanley Cup-mästare 1986, Lady Byng Memorial Trophy (Årets Gentleman i NHL) 1988.
Kommentar: När Mats Näslund kom till Montreal sas det att det var omöjligt för så småväxta spelare (170 cm) att hävda sig i NHL. Men Näslunds skridskoåkning och smartness kompenserade allt. Bästa säsongen var 1985-86 då han gjorde 110 poäng i grundserien (43+67). Ingen spelare i Montreal har varit över 100 poäng sedan dess. Han spädde på med 19 poäng i Stanley Cup-slutspelet och många trodde att ha skulle få Conn Smythe Trohpy som slutspelets mest värdefulla spelare, men det gick till målvakten Patrick Roy.
7. Daniel Alfredsson, f, Ottawa
Meriter: Calder Memorial Trophy (Årets Rookie) 1996
Kommentar: Det har blivit en Stanley Cup-final för Alfredsson, mot Anaheim 2007. Men trots att Affe gjorde 22 poäng (14+8) på bara 20 matcher i det slutspelet åkte Senators ut i fem matcher. Alfredsson blommade sent och spelade aldrig junor-VM för Sverige. Jag gillar den typen av kämpar som alltid gör rätt för sig på isen. Ottawas svenska kapten har också nästan alltid haft plussiffror – även i motgång. Kommer passera 1000 matcher innan karriären är över.
8. Håkan Loob, Calgary
Meriter: Stanley Cup-mästare 1989. Ende svensk som gjort 50 mål en och samma NHL-säsong – 1987/88.
Kommentar: Jag vet inte hur många år Loob kunnat stanna kvar i Calgary efter Stanley Cup-segern 1989. Men han valde att nobba miljonerna åka hem till tryggheten i Sverige. Det kan ju ifrågasättas om bara 450 spelade NHL-matcher ska räcka för en plats på den här listan. Men Loob hade så unika år att han måste med här.
9. Thomas Steen, f, Winnipeg Jets
Meriter: Ende svensk som fått tröjnumret (25) pensionerat i sin NHL-klubb.
Kommentar: Steens tröja nummer 25 hänger numera i taket hos Phoenix Coyotes (som köpte Winnipeg Jets organisation), som ett bevis över hans storhet. Thomas Steen blev lite borglömd här hemma, då han tillbringade hela sin NHL-karriär i WInnipeg Jets på den kandensiska prärien. Precis som Sudden var hans öde att han spelade i ett ständigt bottenlag. Trots det producerade han stadiga siffror hela tiden – 817 poäng (264+553) på 950 spelade matcher. En oerhört spelintelligent och underskattad center.
10. Ulf Samuelsson, b, Hartford-Pittsburgh-New York Rangers-Detroit-Philadelphia
Meriter: Stanley Cup-mästare med Pittsburgh 1991 och 1992. Flest utvisningsminuter av alla svenskar (2.453) i NHL-historien.
Kommentar: Jag måste bara ha med Tuffe Uffe som fortfarande betraktas som en av de hårdaste tacklingsspelarna i NHL-historien. Han var så osvensk det gick att bli. Pittsburgh värvade honom i sin satsning att vinna Stanley Cup 1991 och det gjorde de också till slut. Alla NHL-spelare ville ha Ulf Samuelsson i sitt lag – men alla hatade att möta honom. Fråga Cam Neely.
Bubblare: Henrik Zetterberg, f, Detroit och Nicklas Bäckström, f, Washington
Kommentar: Zäta står redan med ena benet på den här listan, men behöver ett par säsonger till. Bäckis kommer garanterat att slå sig in i framtiden.
Personliga favoriter som inte får plats: Per-Johan Axelsson, f, Tomas Sandström, f, Mattias Norström, b, Kjell Samuelsson, b, Calle Johansson, b, Pelle Lindbergh, mv, Markus Näslund, f, Fredrik Olausson, b, Patrik Sundström, f, Thomas Gradin, f, Stefan Persson, b, Ulf Dahlén, f – och några till.