I min bransch lär man sig ganska snabbt vilka lags fans som har de ömmaste tårna.
Det räcker med en liten elakt provocerande rubrik för att väcka stormar hos de mest hängivna fansen.
Nu ska jag erkänna att jag varit lite väl provocerande mot lag som Luleå, Timrå, Skellefteå och Brynäs i detta slutspel.
Inte för att vara elak, utan för att jag hela tiden trott att de fyra lagen åker ut direkt i kvarten.
Det har inte hänt som fått mig att ändra uppfattning i det fallet.
Men det väcker reaktioner och det ser jag bara som något positivt.
Det är ett tecken på kärlek till den egna klubben.
Så jag kunde lika gärna haft rubriken ”Sveriges mest hängivna fans”.
Eller ”Sveriges bästa fans”.
De som inte låter sig trampas på tårna eller accepterar att någon utomstående kommer och har synpunkter på bygdens stolthet.
Luleå och Brynäs toppar min lista just nu.
Linköpings och Skellefteås fans försvarar också sina lag i alla lägen.
Och storstaden Malmö, vilket är lite förvånande, men Mif har en stark förankring i fotbollsfästet Malmö.
Det började redan när Percy startade sin uppköpsrunda i hockey-Sverige i slutet på 80-talet. Tränaren Timo Lahtinen hakade på och körde det klassiska knepet att det är ”vi mot resten av Sverige”, då kritiken växte mot sättet att köpa sig ett mästarlag.
Det lever fortfarande kvar och förknippas mycket starkare med Mif än med fotbollens MFF.
Men jag gillar Mif.
Jag har lärt mig att gilla Percy.
Så var det i inte i början när han åkte omkring med sin nyvunna rikedom, sina Havanna-cigarrer och kaxiga attityd och köpte upp halva Färjestad.
Men det var en annan verklighet på 80-talet.
Då fanns fortfarande illusionen att klubbhjärtat var större än alla plånböcker och spelarna förväntades vara lojala av ideologiska skäl.
I dag jobbar alla klubbar som Percy gjorde då.
Historien har gett honom rätt.
Percys problem är att rikedomen inte hjälpt honom, eftersom han aldrig förstått hur man bygger ett hockeylag.
• • •
Jag skulle vilja utnämna Skellefteå till landets mest hockeytokiga stad just nu.
Det bevisas inte minst av att den lokala bloggen Savonen & Ekström är ständigt i tio i topp på Bloggportalen.
• • •
Linköping är ett kapitel för sig.
Klubbens fans lider fortfarande av mindervärdighetskomplex och förstår inte varför övriga hockey-Sverige inte har vett att uppskatta vad LHC åstadkommit.
Från noll till dominerande elitserielag på mindre än tio år.
Men jag är imponerad.
Det är en fantastisk prestation.
Men.
Linköpings ledning har misslyckats totalt med att profilera klubben.
Där Percy kaxigt stod upp för sin köpepolitik har LHC backat och försökt tona ner plånbokens betydelse för framgången.
Jag tycker att Linköping själva gjort sig mindre än de förtjänar.
Här är en klubb som jag faktiskt stod upp för när de tvångsnedflyttades till division II 1991.
Det är ingen som kommer ihåg det nu, mer än möjligen förbundets dåvarande ordförande Rickard Fagerlund.
Det var ett justitiemord i mina ögon.
Men på något sätt blev det vändningen för Cluben.
Christer Mård & Co byggde ett storlag, en ny fantastisk arena och satte Linköping på kartan.
Problemet är att det fortfarande är en väldigt lokal angelägenhet.
• • •
Snällaste fansen?
Jag skulle vilja säga Leksand, Frölunda och Modo
Men så har de varit med ett tag också.
De är luttrade.