Jag är ingen konspirationsteoretiker, men jag har aldrig sett någon resa sig så snabbt från de döda som leksandsbacken Antti-Jussi Niemi.
Enligt bulletinerna från Leksand låg han med livshotande skador på sjukhuset i Ängelholm på tisdagsmorgonen.
Men samma kväll står han på egna ben utanför sjukhuset och blir fotograferad.
Och bortsett från en kraftig blåtira och en massa stygn runt höger öga, såg han faktiskt oförskämt pigg ut.
Dessutom var han fullt talför och hade till och hunnit analysera situationen själv då han sa:
”Jag är inte arg på Tjärnqvist. Det var en tuff och fysisk match och såna här saker händer. Att jag skadar mig så allvarligt är bara otur.”
Det var ett skönt inlägg i debatten.
Och Niemi själv tog ner det hela till en rimlig nivå.
Det gör han även i en intervju med TT idag.
Han verkar helt inställd på att fortsätta hockeykarriären och varför skulle han inte göra det?
Dessutom håller han med om att det mer handlade om otur än en tackling  ryggen.
Disciplinnämnden gjorde ju även Mathias Tjärnqvist till ett offer, då de stängde av honom i två matcher för vad jag anser är en ren olyckshändelse.
Jag är mer och mer övertygad om att Niemi slår i ramen mellan plexiglasen och får första smällen där och den andra när han medvetslös slår i isen.
Disciplinnnämnden borde i första hand sett till så det skickas ett gäng tekniker till Lindab Arena för att kolla både plexiglas och fästen i hallen.
Det här känns som en säkerhetsfråga, mer än en disciplinfråga.
• • •
Samtidigt förstår jag att det här väckt den våldsamma debatt det gjort.
Det var en väldigt otäck olycka och jag förstår om många hockeyföräldrar blir oroliga över bilderna.
Men – som sagt – Antti-Jussi Niemi sammanfattar det bäst av alla.
Och han om någon borde veta.
Det verkar som det kommer att stanna vid en hjärnskakning, ett blått högeröga och några stygn.
Som det oftast gör vid den här typen av smällar.