Nu ska det erkännas:
Skellefteå har gjort en fantastisk elitseriesäsong.
Serieledare över jul och knallseger mot Linköping i kvartsfinalen.
Och jag tror inte festen är över, även om Skellefteå inte kommer att ha skuggan av en chans mot Färjestad.
Blixten slår inte ner på samma ställe två gånger har jag lärt mig.
Men det kommer fler säsonger och det jag är mest imponerad av hos Skellefteå är juniorverksamheten.
Det är därför jag är övertygad om att festen fortsätter.
Nästa år.
Och nästa.
Skellefteå spottar ur sig talanger och har tillsammans med Brynäs tagit över som svensk hockeys nya plantskola.
Modo är helt frånåkta just nu.
Sådana saker imponerar på mig.
Den där djupa hockeykulturen som engagerar en hel stad och där kunnandet tas tillvara och förs vidare till kommande generationer.
Skellefteå fick med fyra spelare i J18-landslaget till VM.
Bara Frölunda har med lika många.
Men när det gäller SM-semifinalen mot Färjestad är det kört.
Skellefteås chans låg i att vinna första matchen hemma.
Det var nära, men det gäller att göra mål i hockey.
Och ska Skellefteå göra mål måste de få pucken förbi Sveriges bäste målvakt just nu – Jonas Gustavsson i Färjestad.
Det kommer han inte att tillåta.
Trots att han är AIK-are innerst inne.
Men hans AIK finns i Solna.
• • •
Ska väl också påpeka att jag är rätt sen med att godkänna alla era intressanta kommentarer.
Men det är för att jag varken får eller kan släppa igenom de värsta påhoppen och det värsta språkbruken.
Själv tar jag gärna emot kritik och försöker inte dölja något.
Det kan jag garantera.
En blogg ska vara ett levande forum, där alla ska komma till tals.
Men eftersom jag jobbar hårt just nu och far som en skottspole över landet och har en tidning att jobba för, så räcker tiden inte till för att gå igenom alla kommentarer dagligen.
Speciellt de mängder som kom efter mina synpunkter på tacklingen av Antti-Jussi Niemi.
Men jag lovar att bättra mig, även om alla kommentarer klarmarkeras till slut.
Jag är både glad och tacksam att så många engagerar sig i hockeyn.