Jag har varit tveksam till en VM-start för Sanna och Jenny Kallur ända sedan de opererade sina stressfrakturer i november.
Den här typen av skador är extremt svårbedömda.
Sannas stressfraktur var dessutom extra komplicerad, eftersom hon satsade på OS i Peking i somras och förvärrade den fraktur hon redan hade i smalbenet.
Därför fick läkarna i New York skruva fast en extra tjock stålplatta för att hålla frakturen fixerad, Det är den stålplattan som nu måste plockas bort innan Sanna kan träna för fullt.
Jag är inte ens säker på att Carolina Klüft håller för en hundraprocentig längdsatsning i sommar.
Och finns det minsta tveksamhet tycker jag att Sanna och Jenny ska avstå från att tävla i sommar och satsa allt på att bli helt friska och grundtränade igen.
Det kommer fler mästerskap.
Nästa sommar är det EM i Barcelona, där Sanna är regerande europamästare och det stora målet är OS i London 2012.
Nu ska man aldrig räkna bort Sanna Kallur.
Hon har extremt gott läkkött och Jenny har ju samma genuppsättning.
Inför OS i Aten 2004 drog Sanna sönder baksidan i låret på försäsongsträningen och till och med dåvarande landslagsläkaren Sven Jönhagen uteslöt en OS-start.
Men Sanna gav sig sjutton på att slå rekord i läkningstid och klarade det också.
När det var dags för OS stod hon på startlinjen.
Nu krävs ett liknande rekord om hon ska hinna till VM i Berlin.