GÖTEBORG. Linus Thörnblad har fått en muntlig varning av Svenska Friidrottsförbundet för att han sprang omkring med en egen banderoll efter höjdsegern i går.

En banderoll riktad Expressens krönikör Mats Olsson och hans analys av Thörnblad efter VM-finalen i Berlin, då han sågade Linus VM-insats.

Men det är bara det ett exempel på friidrottarnas överreaktioner och oerhört ömma tår den här sommaren.

Jag har aldrig varit med om ett gnälligare friidrottslandslag sedan jag började skriva friidrott 1983. Förr kunde de aktiva ta en smäll och de hade heller aldrig några problem att själva erkänna när de varit dåliga.

Hur många gånger har jag inte hört Peter Forsberg säga efter en match:

– Jag var bedrövlig. Värdelös

Och han är ändå en av världens bästa hockeyspelare.

Friidrottarna har skyllt på skador, känningar, väder, vind, matförgiftning, störande publik och till och med Usain Bolt.

Och en hel del annat. Ingen har mig veterligen sågat sig själv, trots en del miserabla insatser.

Gnäll, gnäll och åter gnäll.

Och när vi journalister skriver om dessa icke-händelser, så  är vi elaka jäklar som inte förstår att det viktigaste inte är att vinna, utan att delta.

Vart är världen på väg?