Linköping- St Louis 0-6

Färjestad-Detroit 2-6

Det visar vilken milsvid skillnad det är mellan Elitserien och NHL.

Den är betydligt större än mellan Elitserien och Allsvenskan.

En bättre jämförelse är väl steget från Elitserien och division I.

Både St Louis och Detroit vann utan att behöva anstränga sig, trots att de svenska topplagen hade hemmaplan, spelade på sin egen stora isyta och hade mest att vinna (i alla fall i prestige).

Det finns en himmelsvid skillnad i inställningen. Jag tycker Foppa visade det med all önskvärd tydlighet då han klev in och visade mest vilja av samtliga på isen i sina tre matcher i elitserien.

En 36-åring med en stressfraktur i foten.

Men det är det som skiljer dem som tar sig till NHL och de som blir kvar här hemma. Du kan ha hur mycket talang som helst, men det är skallen som avgör om du blir en storspelare eller inte.

De största inhemska stjärnorna i elitserien – Johan Davidsson och Tony Mårtensson – har försökt slå sig in i NHL men utan att lyckas.

Elitseriens skyttekung Jukka Voutilainen i HV har inte ens varit aktuell för spel i NHL. Jag har letat febrilt, men inte kunnat se att han ens draftats av en NHL-klubb som ung.

Nej, det är olika divisioner.

Jag har ju följt både NHL och Elitserien i fler år än de flesta elitserispelare levt sedan födseln, men jag är ändå lite förvånad över att klyftan är så stor. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det inte är coachernas fel lika mycket som spelarnas.

NHL-lagen spelar oerhört enkelt egentligen, utan krusiduller, går rakt på mål när de har chansen och försöker alltid ha pucken framför sig. Hamnar de under press slår de alltid sarg ut.

Svårare behöver det inte vara, egentligen.