Linköping har väntat några år på första SM-guldet nu.

Två raka finaler, innan förlusten mot Skellefteå redan i SM-kvarten i våras.

Jag tror de får vänta ett tag till.

Som vanligt fortsätter jag min nedräkning nerifrån och där är det dags för…

4. Färjestad

Egentligen har Perra Johnsson och Tommy Samuelsson fått ett drömläge inför den här säsongen. Regerande mästare som ingen tror på. Det var det ingen som gjorde förra hösten heller, då värmlänningarna inledde knackigt och var ett mittenlag efter 20 spelade omgångar.

Sedan föll allt på plats, Jonas Gustavsson började storspela i mål och Färjestad seglade iväg till både serieseger och SM-guld.

Det finns inget som säger att det inte kan sluta på samma sätt i vinter, även om det inte går att blunda för alla namn som försvunnit.

Backarna Martin Sevc och Dominik Granak är tunga förluster, liksom att Jonas Gustavsson försvann och att Jörgen Jönsson valt att sluta. Mycket på en gång för att vara Färjestad.

Nu blev tappet extra stort då både Rickard Wallin och Mikael Johansson försvann till NHL lite oväntat.

Men jag vill inte underskatta Perra Johnssons förmåga att bygga lag och nya monstret Henrik Karlsson kan mycket väl växa ut till en ny skrällmålvakt. Det är inte för inte som FBK:s målvaktstränare Erik Granqvist kallas för Frankenstein.

Det är klass på nyförvärven också. Intressantast ska bli att se hur Dragan Umicevic fungerar i en bättre omgivning – det var ju han som var största anledningen till att SSK hängde kvar via kvalserien i våras.

3. Linköping

Linköping har lagt miljoner på målvakten Fredrik Norrenas återkomst och sa nej till alla ryska miljoner för att ta tillbaka Tony Mårtensson.

Kvartsfinalförlusten mot Skellefteå i fjol var en sportslig katastrof och det får inte hända igen.

Linköping har heller inte tappat så många spelare, i alla fall inte spelare man ville behålla. Det är backen Calle Gunnarsson (Toronto) och Niklas Persson som kommer att saknas.

Men Linköping har kompenserat de två avgångarna med råge.

Magnus Johansson är hemma igen och Niclas Hävelid valde Linköping efter åren i Atlanta (och New Jersey på slutet). Det är två landslagsbackar som kliver in i ett redan bra försvar. Linköpings backbesättning är bäst i elitserien, åtminstone på papperet.

Framåt ser det inte lika vasst ut, även om Tony Mårtensson är tillbaka. Det känns lite desperat att värva Jari Tolsa just innan seriestart, som om Cluben inte riktigt litar på det de har.

Det finns också för få forwards som är under utveckling, den enda jag hittar är Patrik Zackrisson.

De flesta andra är i slutet av sina karriärer och frågan är hur hungriga de är.

Tony Mårtensson är naturligtvis ett lyft framåt, men det gäller att hitta rätt omgivning till honom med Mattias Weinhandl kvar i Ryssland.

Nej, jag tror Linköping får vänta på sitt första SM-guld.

Det finns nämligen de som är bättre.

De lagen presenterar jag i morgon.