Här tillbringar man men leding lördagseftermiddag med att se Linköping bli förnedrade uppe i Timrå.

Och klubben med hemmaplan i Cloetta Center är på väg att smälta som en Plopp i en sommarvarm bil och att jag säger så, beror på att jag en gång glömde en dylik chockladbit i bilen.

Den var som en mjuk, ljummen sörja när jag klämde på förpackningen där i mittkonsolen (men som tur var höll den tätt).

Men det är väl ungefär så Linköpings Hockey Club känns just nu. En ljummen sörja.

Här gör man Fredrik Norrena till en av elitseriens bäst betalda spelare (fyra miljoner i årslön enligt säkra källor och inte fem som jag trodde tidigare) och han har varit rena sållet så här långt.

Det är på något vis typiskt Linköping.

Att stapla stjärnnamn på varandra, liksom för att visa musklerna.

Men hockey handlar mer om hjärta än muskler.

Någon sa till mig häromveckan att Linköping inte väckor några som helst känslor, då de är ett ihopköpt lag med elitseriens kortaste historia och inte ens har en intressant, egen junior på väg uppåt. Totalt profillösa.

Fredrik Norrena lär inte öka intresset med sin fientlighet mot media och han tillhör en grupp målvakter som sällan kan erkänna att de gjort en dålig match, utan alltid anser att det är någons annans fel.

Jag vet inte vem han skyllde på igår, men den enda han borde skylla på är sig själv.

Jag tycker också det är dålig scouting att inte kunna hitta spelare i ett hockey-Sverige som vimlar av talanger, inte minst på målvaktssidan, utan slänger miljoner på affischnamn som redan börjat flagna.

Och inte bara det. Sedan startar sportchefen Mike Helber en mediakanpanj och förklarar att orsaken till LHC:s svårigheter är att kommunens arenahyra är för hög.

Som ni märker har jag inte ens nämnt tränaren Slavomir Lener än.

Det är för att jag tycker att han har mindre del i Linköpings skrala start än Helber och sportchefen Johan Hemlin.

Men enklaste sättet att få en förändring är att sparka tränaren.

Samma sak kan sägas om Modos Miloslav Horava.

En katastof så här långt och Modos hemmaförlust mot Rögle är en mindre katastrof.

Två tjeckiska tränare som är stora namn, men som är säsongens stora floppar så här långt.

Jag tror helt enkelt inte de passar i svensk hockey. Jag har alltid gillat Lener för hans aktiva sätt att coacha, men det ger skral utdelning i elitserien.

Annars är hockey en märklig sport.

Jag såg Skellefteå krossas av Modo i tisdags och tyckte det var den sämsta laginsats jag sett hittills den här säsongen.

Jag var i Jönköping i torsdags och såg HV utklassa Färjestad med 8–0 och tyckte det var den bästa.

Så skriver vi lördag och Skellefteå-HV slutar 3-2 – till Skellefteå.

Var finns logiken?