Oj, oj, oj vilken skillnad att se Detroit i kväll.

Laget kom ut och flög i första perioden och alla rödvita såg ut som de fällt ut vingen på bröstet på tröjorna.

Det tog bara 31 sekunder för Tomas Holmström att göra 1-0 i sin favoritposition framför mål, där han skymde Ty Conklin och på något märkligt sätt fick in pucken.

Men i Homers fall är det inte så märkligt kanske. Det är just den typ av mål han är bäst i världen på att göra.

Och redan efter 2.08 petade Dan Cleary in 2-0 framspelad av Henrik Zetterberg.

Sedan var det bara Detorit och de kunde gjort både 3-0, 4-0 och 5-0.

Jag har sällan sett ett lag ha ett sånt spelövertag och Detroit parkerade i St Louis zon matchens första femton minuter. Det fanns säkert någon lapplisa på läktaren som var sugen att gå ner på isen för att dela ut parkeringsböter. Detroit hade 15-2 i skott under den inledande kvarten.

Men sista fem började Detroit slarva lite och ta några onödiga utvisningar, precis som man gjorde i går och St Louis kunde reducera till 2-1 genom veteranen Keith Tkachuk efter psykologiska 18.27.

Jag har heller inte glömt att Detroit hade 16-7 i skott och 2-1 i mål efter första perioden i går, då St Louis sedan vände och vann med 4-3.

Det finns de tendenserna idag också och sista fem vann St Louis skotten med 7–0 (!). Dessutom gav den senare reduceringen energi inför sista perioden.

Men det verkar vara en helt annan skärpa i Detroit idag. Svenskarna ser dessutom ut som vanligt. Zäta är briljant och Nicklas Lidström regerar både på offensiva och defensiva blå.

Så jag tror inte St Louis vänder den här gången också.

Största jublet i Globen?

När Mats Sundin kom in och släppte pucken i ett symboliskt nedsläpp. Då höll taket på att lyfta. Inte ens Detroitsvenskarna har varit i närheten av en sådan ovation.

Högsta buropen?

När Niklas Wikegård antydde att de flesta i publiken var djurgårdare.

Det var de definitivt inte.