SASKATOON. Jag vet att en hel del tycker så idag.

Dock inte jag.

Jag tycker att Mårts ska vara kvar som förbundskapten för Småkronorna.

Svenskarna är i alla fall med och utmanar i JVM och sedan att varken domare eller marginaler är med är  inget att göra åt.

Shit happens, som det heter.

Mårts var nära tårarna efter förlusten igår. Han skyllde inte på några andra än sig själv och minsta kritik mot spelarna möttes av svaret att det inte var deras fel. 

Han var både stor och självkritisk i motgångens stund.

Men för att gå hela vägen i en kort turnering som JVM krävs inte bara att man har ett bra lag. Det krävs en hel del tur också. Medgång skapar framgång. Den turen hade inte Sverige.

Sedan ska man inte glömma bort att USA är JVM:s kanske bästa lag. Även om hockeyn inte är nummer ett som sport i USA, så finns det en gigantisk bredd och resurser.

Enligt Internationella Ishockeyförbundets (IIHF:s) senaste räkning finns det 41.104 registrerade junior- och ungdomsspelare i Sverige.

I USA finns det 293.691.

Mer än sju gånger fler spelare.

USA är faktiskt en stornation även i ishockey.

Jag tycker inte att svenskarna behöver skämmas över den här turneringen, där man förlorat en enda match där faktiskt tur och tillfälligheter avgjorde om man ska vara ärlig.

Och det ska man.

Visst gjorde svenskarna en hel del individuella misstag som bäddade för amerikanska mål, men samtidigt måste man våga för att vinna.

Det är Mårts filosofi.

Får han gnugga den ett år till, tror jag det blir JVM-guld i Buffalo 2011.

Skam den som ger sig.