Min finländske vän Jarkko Päiväniemi skickade mig följande mail från Thailand där han är just nu.

Han lider i värmen efter Finlands brakförlust mot USA.

Så här skriver han bland annat:

”Nu är den finaste av alla tider slut!
Eran med dessa “superlirare“ som följt oss i nästan 20 år
eller liknande… dina snubbar vann några guld… OS 1994 och
OS 2006 framför allt… det var liksom där i Turin som allt
egentligen avgjordes – där Finland var på topp.
Men det var också början på slutet för vår finaste
generation.
Jag bröt en lilltå i frustrationen när Lidas gjorde 3-2 och
Sverige fick sitt guld – men jag tror vi alla finländare
knäcktes på fler sätt.
Vi var det bästa laget i den turneringen – men missade
guldet.”

Det stämmer naturligtvis. Det är ett generationsskifte i hockeyvärlden, där USA tagit sig till final till OS yngsta lag och där Sidney Crosby och Alexander Ovetjkin är de stora stjärnorna.

Jag vet att återväxten i Finland är dålig och att Sverige står inför flera svåra år med låga födelsetal och slagsmål om talangerna.

Det kan dröja länge innan vi är med och slåss däruppe igen.

Och då talar jag om både Sverige och Finland.