VANCOUVER. Lite fräckt att skriva det när Norge just pressat Slovakien in på mållinjen.

Men det är ju sant.

Halva, nåja, norska landslaget kommer från Modo och resten spöar knappast namn som Peter Forsberg, Markus Näslund och Mattias Timander.

Och Modo ligger nia och utanför slutspelsplats hemma i Elitserien.

Ändå lyckas norrmännen pressa ett skärrat Slovakien.

Hur är det möjligt?

Enkel idrottspsykologi.

Norrmännen kunde spela helt avslappnat som ett lag som hade allt att vinna och absolut inget att förlora. De är vinnare hemma i Norge idag, trots att de förlorade och förmodligen kandidater till ett norskt bragdguld.

Slovakien däremot hade inget att vinna och allt att förlora. Nerver, press, förvirrade hjärnor.

Jag har sett det hända förut. Jag såg Vitryssland slå Sverige i Salt Lake City 2002, då det blev kortslutning i de svenska hjärnorna och solokörningar som aldrig ledde någonstans.

Jag såg nästan samma match igår, bara att det bästa laget hade turen att avgöra till slut.

Tack och lov för det.

Sverige-Norge i en kvartsfinal i OS hade känts helt fel.