VANCOUVER. Nja, där kanske jag tog i.

Men jag tror inte det var så kul för Bengt-Åke Gustafsson att vakna upp i morse och se att Detroitsvenskarna avgjorde matchen mot Colorado dagen efter OS-finalen mellan Kanada och USA.

En stekhet Tomas Holmström var stor matchvinnare med ett mål och två ass när Detroit vann med 3-2.

Övriga målskyttar för Detroit:

Johan Franzén och Nicklas Lidström.

Jag kan inte låt bli att se det som en bekräftelse på Bengt-Åkes misslyckade lagbygge i Vancouver.

Han skulle naturligtvis ha tagit ut Johan Franzén redan från början. Det felbeslutet gjorde att han tvingades välja mellan Franzén och en halvskadad Tomas Holmström dagarna före OS och naturligtvis valde han att plocka in Franzén.

Det trots att Holmström varit spelklar efter sin skada två matcher in i turneringen och själv var beredd att åka till Vancouver.

Men ett fel i början av Bengt-Åkes laguttagning ledde till ett annat och till sist hade han målat in sig i ett hörn.

Jag kan inte låta bli att återkomma till det, men Bengt-Åke skulle naturligtvis inte belönat sina trogna européeer som Mattias Weinhandl och Magnus Johansson. De hade inget att tillföra i OS.

Han skulle ha skippat en back och tagit med Mikael Samuelsson från början och även Johan Franzén och litat på smålänningens goda läkkött.

Med en trettonde forward och Franzén i truppen hade Tomas Holmströms knäskada inte skapat någon panik, utan det hade funnits tid att vänta in den svenska power play-specialisten från Detroit.

Det är lätt att vara efterklok, men samtidigt hade rätt beslut från början gjort att det inte varit någon risk att chansa i laguttagningen.

Det fanns inget att förlora.

Men Bengt-Åke valde den enkla utvägen.

Och förlorade allt.