Så har man landat i Sverige igen efter en resa på totalt 18 timmar.

Vancouver-Calgary-London-Stockholm.

Här har jag landat mitt i slutspurten i elitserien och en komman kvalserie som börjar se klar ut redan nu:

Leksand-Växjö-AIK-Södertälje-Rörgle och min gissning är att Malmö tar den sjätte platsen.

Hyfsade publiklag i så fall.

Jag har alltid tyckt att kvalserien varit en av de mest raffinerade serier svensk hockey skapat och kan inte låta bli tanken att ha en slutspelsserie i stället för slutspel även för elitserien.

Det skulle ge alla lag miljoninkomster, istället för några få som nu.

En rak serie hemma/borta mellan de åtta bästa lagen garanterar alla lag fjorton matcher, varav sju hemma.

Sedan en enda stor SM-final mellan ettan och tvåan.

Svensk Hockeys egen Super Bowl.

Jag vet inte.

Jag förstårju motargumentet att man kan undra vad men i så fall spelar en grundserie.

Å andra sidan är det mest streckstriden som lockar under den vanliga serielunken.

Det är en tanke i alla fall.

Men jag börjar känna att ett slutspel med bäst av sju rakt igenom känns lite för långt och gynnar för få. Är det något svensk hockey skulle må bara av är det en inkomstutjämning.