Det är väl den vanligaste bortförklaringen i ishockey.

Domarna får ta ohyggligt med skit och ibland undrar jag hur de orkar.

Då tänker jag inte i första hand på domarna i elitserien, som tjänar stora pengar och ändå har en viss stjärnstatus.

Nej, jag tänker på alla dessa div II och div III-domare som närmast jobbbar ideellt. Eller alla de som offrar tid, sömn och helger för att döma pojklagshockey.

För utan domare blir det inga hockeymatcher.

Samtidigt finns det inga andra i hockey-Sverige som fåt ta så mycket kritik, höra så många glåpord och ibland nästan jagas ut ur arenorna där de dömt.

Å andra sidan tycker jag att de har samma ansvar som alla andra. Har domarna gjort en dålig match ska de för höra det.

Men domare är inte mer än människor och de ska bedömas enligt samma skala som en spelare.

De gör också misstag. Och de kommer alltid att göra misstag.

Det hör till spelet och jag kan ärligt säga att jag inte sett en enda match i vinter, där domaren avgjort. Och jag har sett många.

Här har Skellefteås tränare Hans Särkijärvi varit en förebild, eftersom han inte gnällt på domarna alls i det här slutspelet. Inte ens när det funnits anledning.

Men sanningen är ju att ett förlorande lag alltid försöker hitta ursäkter och helst då utanför deras eget ansvarsområde. Då är domarna enklast att skylla på.

Men om vi tar Skellefteå-HV i går, så var det inga domare som avgjorde den matchen.

Det går att skylla på att Jimmie Ericsson gör ett felpass i Skellefteås pp i sudden, den pass som Andreas Falk fångar med handen och sedan omsätter i sitt avgörande mål.

Men sanningen är mycket enklare än så.

HV var det bästa laget. Det klart bästa laget.

Svårare är det inte.