Den är det som är det unika med Linus Klasen.

Han bestämmer själv.

Det finns väldigt få sådana bollbegåvningar inom hockeyn och jag har sett Linus sedan han var knatte. Det snackades om Linus redan under pojklagsåren i Huddinge. Han kunde göra allt med en puck – utom att äta den.

Men från början var han den där typen som var nöjd efter en match som slutat 2-10 – så länge han gjort båda målen.

Nu är han annorlunda och jag har hört många goda ord om honom från Södertälje. Att han växte när han blev kapten, att han var en pådrivare i omklädningsrummet, att han ställde krav på lagkompisarna.

Det senare är väl ingen bra idé när och om han kliver in i Nashvilles omklädningsrum, men kan han anpassa sig och leverera har han alla chanser att bli en stjärna. För det finns väl ingen coach i världen som skulle försöka omskola Klasen till en defensiv forward.

Ska han spela ska det vara i en offensiv kedja och användas i power play.

Jag tror han har alla möjligheter att lyckas och jag tror han är den typen av spelare som vinner på liten rink, där kvicktänkthet premieras.

Dessutom tror jag han kommer att få sitt körkort till slut. I USA är proven inte lika rigorösa som i Sverige och det är ett land där du är näst intill hjälplös utan tillgång till bil.

Jag säger bara lycka till.

Sverige har inte fått fram många talanger av Linus kaliber. Jag hoppas han är ödmjuk och använder den på rätt sätt.