KÖLN. Trots allt.

Efter nästan tre veckor med Tre Kronor måste jag säga att VM fortfarande är det roligaste mästerskapet att följa.

Då räknar jag in även JVM – som ligger snäppet före i min agenda.

I JVM får man se hockeyns framtid – i VM får man se hockeyns själ.

Tjeckernas sensationella seger mot det stjärnspäckade Ryssland här i Köln var ett exempel på det. Det var tv-puckstämning därnere på isen, då tjeckerna jublade, skrek och skrattade med VM-bucklan höjd över sina huvuden. Ren och skär glädje.

Jag var ju i Vancouver och såg Kanada vinna OS-guld för bara några månader sedan, men kanadensarnas glädje skiljde sig markant från den här i Köln. Kanadas stjärnspäckade OS-lag gjorde bara vad hela Kanada förväntade sig. Även om folk var som tokiga där på gatorna i Vancouver efter segern, så tycker jag laget visade mer lättnad än ren och skär glädje efter finalsegern mot USA.

Det är så enorma krav på alla stora hockeynationer i OS, att det förstår lite av den där genuina hockeykänslan som finns i varje VM-turnering. Allt snack om återbud och b-turnering, skapar en speciell lusta hos de flesta stornationers spelare att visa att alla har fel.

I den här VM-turneringen var Ryssland det stora undantaget, eftersom alla tillgängliga NHL-stjärnor kom. Det kanske var det som var problemet. Det blev för mycket av det goda och en en rysk VM-seger hade bara betraktasts som en dag på jobbet.

Därför var det skönt att tjeckerna vann. Det höjer värdet på VM i mina ögon.

• • •

Sedan tror jag att det svenska bronslaget i detta VM kommer framstå i en helt annan dager om vi tittar tillbaka på laguppställningen om tre, fyra år. Då kommer man att tänka – vilket jäkla lag vi hade!

Då Magnus Pääjärvi-Svensson växt ut till poängkung i Edmonton, dår Oliver Ekman-Larsson är stor backstjärna i Phoenix, då Victor Hedman är superstjärna i Tampa och Erik Karlsson NHL:s bäste offensive back.

Eller då Jonas ”Monstret” Gustavsson är en lika stor hjälte i Toronto som Börje Salming en gång var.

Eller ta Niklas Persson. Uppe i åren, men vilken hjälte. Han tar en plats i vilket NHL-lag som helst nästa säsong och jag är inte förvånad över att Stanley Cup-finalisterna Chicago vill ha honom.

Jonas Andersson är i samma kategori. Han har fått en ny framtid tack vare VM.

Slutsats?

Vi ska vara rädda om VM.