Vaknade upp till det glädjande beskedet att Henrik Sedin vunnit NHL:s Hart Trophy – priset till den spelare som ansågs mest värdefull för sitt lag under grundserien 2009/10.

Och bye, bye Alexander Ovechkin och Sidney Crosby.

Två av NHL:s verkliga kelgrisar fick stryk av en svensk.

Det trodde jag aldrig.

Det som gör titeln extra tung är att det är de kanadensiska och amerikanska NHL-journalisterna som röstar fram vinnarna och de brukar ha en förkärlek för nordamerikanska spelare.

Men Henrik imponerade på alla den gångna säsongen, då han tog ett jättekliv och vann NHL:s poängliga. Henrik – och brorsan Daniel – har ju varit supertalanger sedan de var pojklagsspelare och har sakta utvecklats för varje år.

Men väldigt sakta – fram till den här vintern.

Jag tror att deras succé bygger på samma grund som gjorde svensk friidrott så framgångsrik för några år sedan. Stenhård och nytänkade träning, där de övat upp sina svagheter och framförallt – de ha fått vara skadefria.

Visserligen var Daniel skadad en längre tid i vintras, men det berodde på en fraktur på ett ben i foten och var bara ett undantag som bekräftade regeln. Sedinarna är NHL:s svenska stålmän.

Skadefri tror jag även Daniel varit med och slagits om den här titeln. Jag skulle faktiskt inte bli förvånad om Daniel blir nominerad nästa år – eller till och med vinner. Han kom som en raket när han blev frisk igen och Sedinarna brukar ju följas åt och dela på utmärkelserna.

Men det var Henrik som vann och han slog Sidney Crosby, som ”bara” blev trea i omröstningen. Ovechkin var tvåa, slagen med 50 röster av svensken.

När Foppa vann Hart Trophy 2003 var han nominerad tillsammans med Markus Näslund och Martin Brodeur.

Det var underbart att se Henrik Sedin posera med Hart Trophy och Art Ross Trophy (priset till NHL:s poängligevinnare). Det väckte gamla minnen.

Jag var nämligen på plats i Toronto när Foppa stod och poserade med samma bucklor 2003 och så här såg det ut den natten:

Foppa med Hart och Art Ross Trophy 2003. Efter Henrik Sedins utnämning i natt finns det två med samma pokaler i Örnsköldsvik. Foto: Mats Wennerholm

De enda två Hart Trophy och två Art Ross Trophy som Sverige vunnit har alltså gått till samma lilla stad – Örnsköldsvik.

Modo får väl snart ändra sin slogan ”The Heart of Hockey” till the ”The Hart of Hockey”.

Det är ju bara att stryka en bokstav.