BARCELONA. Angelica Bengtsson vinner JVM-guld i stavhopp.

Som första svensk sedan Carolina Klüfts stora genombrott i JVM i Kingston på Jamaica 2002.

Nu tror jag hon kan bli en av svensk friidrotts största genom tiderna, samtidigt som jag vet att man inte ska lova för mycket när det gäller unga friidrottstalanger. Det händer otroligt mycket under de här åren och det är inte alltid självklart att resan blir spikrak mot stjärnorna.

Men Angelica har en utstrålning och naturlig självsäkerhet som på den internationella scenen beskrivs som ”Star Quality”. Plus en kärlek till det hon håller på med.

Hon älskar stavhopp.

Hon är redan på en nivå där man kan hävda sig även i seniormästerskapen och inget säger att hennes utveckling kommer att stanna av. Angelica är en tuffing och i stav handlar om att vara tuff ovh våga.

Det är en hel vetenskap med stavar och styvhet och attack.

Hon påminner en hel del om Jelena Isinbajeva coh med rätt matchning kan hon nog närma sig ryskan.

Sedan är frågan om hon kan passera damernas drömgräns fem meter, men den verkar inte skrämma Angelica.

Nej, det här var nog det bästa som kunde hända svensk friidrott i ett läge där stjärna efter stjärna tackar nej till EM här i Barcelona där jag befinner mig.

Blir hon störst?

Det bestämmer hon själv.

Men förutsättningarna finns.

De enda som tagit JVM-guld före Angelica är Carolina Klüft, Susanna Kallur och Erica Johansson.

Alla tre blev svenska storstjärnor.