BARCELONA. Det är vådsamma reaktioner hemma i Sverige då det sändes reklam i tv4 samtidigt som Emma Green hoppade hem sitt EM-silver.

Emma tog, men fyran rev, skulle man kunna säga.

Jag satt ju på läktaren och såg allt live, men även jag har suttit framför tv:n och sett reklamavbrott från Diamond League och mindre tävlingar i Sverige tidigare i sommar.

Det är fruktansvärt irriterande.

Samtidigt kan jag tycka synd om alla de på tv 4 som slitit med mastodontsändningarna här från Barcelona. I timme efter timme har de kommenterat svenskar som åkt ut, svenskar som blivit sist, svenskar som kollapsat och svenskar som blivit skadade.

Så såg EM ut för svensk del fram till Emmas silver.

Och så missar man den enda stora svenska knallen och det finns inget som upprör lika mycket som när tv-kanalerna missar ett historiskt idrottsögonblick live.

Problemet med friidrott är ju att det inte finns några naturliga pauser som i fotboll eller ishockey.

Hockeyn lägger till och med in minutlånga spelavbrott i matcherna – både under VM och i NHL – för att sända korta reklaminslag.

Tv4:s reklamavbrott i går kväll var betydligt längre, fem minuter vad jag förstått, och under de fem minuterna utspelades EM:s största dramatik med svenska ögon sett.

Nu vet jag inte om tv4 trodde att Emma inte skulle komma högre när bronset var klart.

Det var de inte ensamma om att tro i sådana fall.

Men det är alltid när man minst väntar det som undren sker i friidrott.

Jag har aldrig förstått varför reklaminslagen är så enormt långa numera. För sas det att det reklaminslagen var bra, för att man kunde gå ut i köket och koka sig en kopp kaffe. Numera hinner man nästan laga en hel middag.

Så känns det i alla fall.