Så har det hänt igen.

Färjestads lagkapten Rickard Wallin blir tufft tacklad och bryter nyckelbenet med bara halvminuten kvar att spela i matchen mot Modo.

Färjestads tränare Tommy Samuelsson är enormt upprörd och kallar det en ”riktig jävla tjuvsmäll”.

Men när hans egen spelare Jonas Frögren mosade Ilkka Pikkarainen med en lika tuff tackling ur ”dödvinkeln” senast, så sa Samme ingenting.

Och det är ju hockeyns problem.

Det är bara de drabbade som reagerar över den här typen av vårdslöst spel och brist på hänsyn.

De andra pratar om att hockey inte är innebandy och att det gäller att se upp.

Timrå skrek i högan sky, då Pikkarainen blev överkörd i Karlstad, men tyckte det var justitiemord när samme Pikkarainen gjorde i princip samma sak och blev avstängd efter premiären mot Frölunda.

Disciplinnämnden verkar sitta handlingsförlamad och är beroende av att den här typen av fall anmäls.

Det gör de sällan.

Jag tycker personligen att det här är mer en moralisk debatt där spelarna själva måste fråga sig var gränsen går.

Jag vet inte hur många missade matcher man får ihop totalt när man räknar ihop sjukfrånvaron som den här typen av tacklingar orsakar. Men det måste vara en förlustaffär både för klubbarna, för Hockeyligan och framförallt för publiken som betalar för att se de bästa på isen och inte hemma i sängen med huvudvärk eller brutna ben.

Färjestad blir av med sin lagkapten Rickard Wallin i fyra till sex veckor – ett av lagets största namn.

Och jag kan hålla med om att det är onödigt av Hedman att sätta in en så stenhård tackling med 30 sekunder kvar att spela i en match som redan är förlorad. Det finns inget att vinna på det.

Men som sagt:

Det är en moralisk debatt som jag tror att spelare, tränare och klubbledningar måste ta internt.

I går försvann både Wallin och Djurgårdens Nisse Ekman på obestämd tid.

Listan börjar bli lång nu.

Onödigt lång.