AIK slår namnen från Skellefteå på Hovet med 4-2.

Och det är AIK:s åttonde raka match utan förlust vid full tid.

Varav sju tre poängare.

Det ska inte vara möjligt.

Jag kollade AIK:s backuppsättning i matchen mot Skellefteå och jag kan garantera att inte en enda sportchef i hela elitserien hade varit intresserad av någon av de backarna inför den här säsongen – förutom veteranen Dick Tärnström.

Patrik Nemeth säger någon, men var sjuk och spelade inte. I stället hade allt-i-allon  Dacid Engblom gått ner och tagit backplatsen bredvid Dick T. När jag såg de förutsättningarna var jag hetl bergsäker på att Skellefteå skulle vinna.

Jag spikade en tvåa på min trippel, lutade mig tillbaka och såg klart redan för ett lag som kunde få både ett och två och tre mål bortdömda och ändå vinna mot AIK.

Av det jag sett hittills i elitserien har Skellefteå ett lag som kommer att slåss om SM-guldet framför vårkanten.

Det har inte AIK.

Eller hade.

Nu är jag inte lika bombsäker längre. Jag blir lika förvånad varje gång. Jag har bara väntat på att det ska ta stopp någon gång och att saker ska återgå till det normala. Men inget verkar normalt i AIK, där alla spelare lyft sig på samma gång.

Inför den här säsongen var i stort sett samtliga experter överens om att AIK och Luleå hade de sämsta spelartrupperna på papperet. I stort sett alla hade de lagen som elva och tolva i tabellen.

Någon fritänkare hade Luleå på slutspelsplats och någon trodde på AIK. Men de gick att räkna på ett av ena handens fingrar.

Nu är AIK och Luleå elitseriens verkliga poplag.

Det kan tyda på flera saker:

1. Elitserien har blivit sämre.

2- Hockeyallsvenskan har blivit bättre och närmat sig elitserien. Det är en teori jag tror mer på. De allsvenska lagen tränar numera som elitserielag och med lite friare spel utvecklas spelarna mer i allsvenskan och när de tar klivet upp är steget inte så långt långre.

3. Tränarna har utvecklat effektiva spelsystem som är svårlästa och med en klar spelidé och klara roller i laget går det att utmana de bästa även med nytänkande. Det är naturligtvis en del av förklaringen till Luleås framgångar och i viss mån även AIK:s. Det finns inga överbetalda stjärnor i de lagen och alla underordnar sig varandra.

4. Målvaktsspelet. Målvakterna har utvecklats något enormt på senare år och betyder mer för lagen idag. En ensam målvakt kan ha en helt avgörande betydelse. Titta på VIktor Fasth i AIK. Han är som valium för AIK-försvaret.

Ni har säkert era egna teorier.

Men det är roligt när det skräller.